Global förvåning

Det har sagts många gånger förut och med största säkerhet inte för sista gången – att det är en liten värld vi lever i. Oftast kanske de uttalats när man sprungit in i en gammal bekant på andra sidan världen eller åtminstone på en plats man inte förväntat sig att träffa en viss person. Jag tror att alla kan hålla med om att oavsett plats och situation, så är det är ett uttryck för överraskning.

Jag har aldrig reflekterat kring om världens litenhet är ett positivt eller ett negativt uttryck, men jag antar att det helt enkelt handlar om perspektiv. När vi idag lätt kan röra oss fysiskt över landgränser, röra oss informativt genom att ta del av tankar och åsikter från världens alla håll och kanter och röra oss kommunikativt vart vi vill tack vare en skärm och  ett nät. Sett ur ett negativt perspektiv tar detta kanske bort en del av spänningen och mystiken kring att upptäcka tex. ett nytt land för första gången.

Jag vet inte varför jag, trots en självupplevd bra förståelse för den globaliserade värld vi lever i, ändå blev förvånad över hur liten världen kan vara när vi kom till Island.

På vår utbytesskola i Selfoss på Island går det omkring åtta hundra elever som undervisas av mellan två och tre hundra lärare. Den isländska koordinatorn hade sett till att jag, som samhällslärare, fick följa tre olika lärare i deras undervisning. Som förväntat så var det lite knepigt att hänga med i Isländskan till en början, men allt eftersom genomgångarna fortgick kunde jag placera fler och fler saker i sitt sammanhang, inte för att språket blev enklare utan för att jag kunde relatera till lärarnas metoder.*

Jag insåg att jag så länge jag förstått den holistiska bilden av området kunde placera begrepp och mindre delar i ett sammanhang och på så sätt förstå dem. Ur ett pedagogiskt perspektiv så väcker det här en del tankar – borde jag lägga ännu mer vikt vid den holistiska ”julgranen” och låta eleverna hänga upp det mer detaljerade ”julgranspyntet” först när de sett till att den står stabilt och fått vatten?

Det var ingen gammal vän jag sprang in i på skolan i Selfoss och i efterhand kan jag skratta åt min överraskning. Vid tre tillfällen när Eyrun, som undervisade samhällskunskap, presenterade en uppgift insåg jag att jag tämligen nyligen gjort precis samma uppgift.** Vi blev båda förvånade, men efter ett tag insåg vi att idag så är samhällsundervisning inte ett ämne som rör ett land, utan som rör en värld. Att Islands premiärminister står anklagad för korruption är inte något som längre bara rör islänningar, utan är en global nyhet.

Så ja, det är en liten (och krympande) värld, dock rekommenderar jag alla att besöka Island – för spänningen och mystikens skull.

/Mikael Tegler, REAL Linköping

___________________________________________________________________________

 

*Naturligtvis, med ett hyfsat gott språköra och förståelse för gammalsvenska så fungerade detta med isländska, men hade kanske inte gjort det med tex. Bahasa.

** Två gånger var det hennes uppgifter, en gång var när jag berättade om uppgifterna våra praktikelever fått med sig till Island. Uppgifterna skiljde sig åt på några punkter, där vi båda konstaterade att vi ska lägga till den andres delar till nästa gång.

Ett svar på ”Global förvåning”

  1. Jag instämmer Tegler, världen är ganska liten. Jag fick flera aha-upplevelser av det slaget under våra dagar på skolan i Selfoss. Ett exempel jag kan nämna är att när Rebecca och jag pratade med Rebeccas motsvarighet på skolan fick vi klart för oss att isländska ungdomar går till sin mentor med likadana funderingar som våra svenska ungdomar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *