Inlägg 5 – Mitt sista inlägg

Hej, detta är mitt sista inlägg från min fantastiska resa i Nepal.

Har du läst mitt senaste inlägg har du fått svar på det mesta om att det inte finns bilder och att jag inte skrivit något nytt inlägg på länge tack vare tekniken.

Några egna meningar kommer på slutet.

Onsdag: 2/11
Vaknade efter en bra natt utan kalis skall mitt i natten!
Fortfarande trött och utmattad.
Gick till frukosten efter ett välbehövligt toalettbesök.
Efter en relativt snabb frukost går jag upp för att byta om till vår REAL piké som vi vart tillsagda att ha dagen innan för att gå en tur runt byn tillsammans med det nya gänget. Vi gick över en enorm hängbro bara för sightseeingets skull! Sen var det photoshoot bredvid samhällets nybyggda återvinningsstation som vi byggt?
Sen var det lite jobb innan lunch då vi plockade ihop dem små högarna till två stora högar inför odlingen av träd vilket den nya real gruppens kommande projekt.
Men vi hamnade i en dispyt och gruppen splittrades och alla var allmänt irriterade på varandra. Vi satt och antog vad vi sa, mumlade och tänkte om varandra då gruppen vart uppdelad och splittrad med uppgifter bakom ett par träd så kommunikationen var försvårad mellan oss. Jag minns att Julia ville säga något till mig men att jag bara fortsatte gå ifrån henne även fast jag skulle stannat för att lyssna. Ca 30 sec efter det så ångrade jag att jag gick och inte stannade för att lyssna på vad hon ville säga. Allt för att jag och alla var utmattade, trötta och irriterade.
På eftermiddagen raftade vi från den första Realgruppen för absolut sista gången då vi raftade en längre sträcka och gick på dem värsta vågorna så att vår ledare Puskar hamnade i en av dem största vågorna så raften slungade honom över båten och in i vattnet. Inget fattade att han var borta först men sen såg vi att han var 15 meter ned för forsen och fick upp honom snabbt. Casper tog ansvaret som ledare innan vi fick upp Puskar. Sedan åkte vi i en +4 rapid och det var super kul!
Efter det så packade vi ihop och åkte till RBC sent och det blev lite stressigt. Men det blev inget jobb som vi var sena till. Vi samlade hela gruppen inklusive Ram då vi pratade om gruppens irritation och problem dem senaste dagarna efter Chitwan resan. Vi satt i ungefär 30 min och Ram berättade lite om hur det är och ska vara för att alla ska trivas. Vi kom fram till att alla ska bli mer ödmjuka och respektera varandras behov. Jag fick chansen att be om ursäkt för att jag att jag inte lyssnade på Julia och hon bad om ursäkt för en kommentar hon la på eftermiddagen. Sen slutade dagen med mycket god mat, gott sällskap och jag fick höra Saras rörande personliga historia och jag fick chansen att berätta om mitt liv samtidigt.

Torsdag: 3/11
Vaknar ca 30 sec innan Kali skäller mitt i natten. Kommer aldrig kunna veta vad det är hon skäller om. Lite smått irriterad vaknar man för att larmet ringer och man går upp för ett välbehövligt besökt på toaletten denna morgon igen. Sen dags för lite packning inför resan till Pokhara kl 8. Packar nästan helt klart och går ned för frukost vilket var lite frusen yoghurt med müsli och ganska mycket honung på. Lite för mycket socker.. Sen tog vi upp resväskorna till Xenias kontor och tog allt som skulle med till resan in i bussen samtidigt som jag intog min plats bredvid Casper i bussen. Krokiga vägar men otroligt mycket bättre väg i jämförelse med väger till Chitwan! Resan tog 3 timmar och 45 minuter. Nu sitter jag efter att ha checkat in på ett 4 stjärnigt hotell med utsikt mot berget i en restaurang med alla studenter från REAL och väntar på maten medans jag skriver om gårdagen och denna första halva av dagen i väntan på min kyckling och majonnäs sandwich till lunch. Efter lunchen fick jag så ont i magen att jag trodde jag var sjuk. Jag ska inte bli sjuk 4 dagar innan hemresa.
Efter lunch gick vi tillbaka till hotellet för att få våra rum. Det blev jag, Casper och Yonas i ett familjerum med 3 bäddar då en bädd var provisorisk. Vårt rum har världens största badrumsdörr!
En 2,5 timmars shoppingrunda blev det efter vi hade flyttat in i våra rum. Vi gick ned för en gata på en sida och sedan tillbaka på den andra sidan. Jag köpte först en sport T-shirt som jag prutade ned med 300 rupees. Sedan en jätte fin sjal i Kashmir till min mamma som hade fast pris på 1000 rupees Vilket är acceptabelt.
Efter det vart det ut och in i en massa med affärer! Det vart ett par handskar som man kan använda till allt från the north bend.
En redbull blev köpt innan vi gick över vägen där jag hittade ett par söta byxor som var gjorda i Nepal till min systerson!
En sista sväng till en butik som jag varit och kollat i förut för att köpa en vacker katt i brons till min mamma och hennes katt!
Sen lite lugn och ro på hotellet innan vi gick för att äta Mat. Jag åt kockens BBQ mix för jag ville ha kött. Lång kväll slutade med att jag låg med musik i öronen kl 23:00..

Fredag: 4/11
Vaknar i hotellrummet efter en god natts sömn. Men jag Somnade med hörlurarna på och glömde att ladda mobilen. Hade 2 låtar kvar på spellistan innan jag somnade så det var tur det… Men vaknade någon gång mitt i natten av att mitt högra öra skavde från hörluren så jag la mig ifrån allt och somnade igen.
Min mage spökar då jag har börjat må sämre dem senaste 3 dagarna.
Går upp för frukost som man fick nymalet kaffe till. Wow vad gött!
Sen var det dags att vila i hotellrummet med lite musik i sängen. Mycket skönt!
Efter det gick jag, Casper och Yonas ned mot centrum där vi gick över huvudgatan och ned mot Pokharas stora vackra sjö! Vi gick och följde strandpromenaden och sen upp mot huvudgatan igen för att äta lunch på samma ställe som vi åt på när vi anlände till Pokhara. Super skönt ställe där vi njöt till 100 och snackade skit.
Kl 2 började vår lilla marknadsföringskurs med Ram. Han förklarade hur han har jobbat sig upp från 3 kajaker till en hel anläggning med 10 rafter (flottar) och flera kajaker.
Efter 40 min föreläsning var det dags för oss att gå in i grupper av 4 personer och få 20 min på oss att komma på en produkt/tjänst runt Royal Beach Camp. Min grupps produkt var en veckas utbildning om överlevnad runt floden.
Efter ett kort framförande fick vi gå ut och presentera våra produkter till turister för att se vilka som var intresserade. Det var kul att prata med folk och reflektera min stil att framföra vår produkt. Min stil som vad väldigt vänlig och lutad tillbaka för att få personen jag frågade att känna sig bekväm. Fungerade mycket bra! Jag gick ej rakt på sak som andra gjorde utan jag undrade först och främst om personen hade tid att prata och sen vad personen gjorde i Pokhara för att sedan fråga om personen var intresserad av överlevnad. Svarade dem ja (vilket alla gjorde) så började jag berätta om min produkt.
När vi var klara med det fick vi ta lite vila för att byta om och fräscha upp oss innan middagen. Innan middagen gick hela gruppen samma strandpromenad som på förmiddagen och sen till huvudgatan igen för att äta på Busy Bee där jag först tänkte ta en Rare pepparstek för jag var sugen på något saftigt men jag var tvungen att ändra efter att ram sa att vi var tvungna att ha köttet Well Done. Det blev en Calzone som inte var som dem hemma men bättre! Mindre men fullpackad Med ost och paprika på och i som smälte ihop suveränt och allt var super saftigt och det var den godaste calzone jag ätit i mitt liv.
Sen tog jag och Yonas varsin choklad milkshake till efterrätt. Suveränt god den med!
Efter det var det dags att gå tillbaka till hotellet för att ha det trevligt med vännerna en sista gång för kvällen!

Lördag: 5/11
Tja tja bloggen! Marty här!
Silvia och Marinda tvingade mig att skriva min inledning såhär och det har varit en liten kul grej att kalla mig Marty efter som det är namnet på Zebran i filmen ”Madagaskar” haha.
Dagen började med att vi gick upp för frukosten då jag hade jättefin frisyr på grund av att jag duschade precis innan jag skulle sova kvällen innan. Min mage är inte bra alls vid denna tidpunkt. Diarré och magont som känns som att jag ska kräkas ut mina inälvor. Men jag står emot och efter ca 2-4 minuter så är det okej igen.
Efter frukost har jag ca 20 min på mig att packa min ryggsäck och borsta tänderna innan vi ska vara beredda för bussresan hem! Allt klart men bussen var tillslut 30 min sen. Vår busschaufför är en mycket duktig förare som bara koncentrerar sig på att köra och kör bra. Respekt!
Hemma precis till lunchen och slitna som faan. Eftermiddagen ägnas åt att plocka ned och ta upp tält åt oss själva och en till några gäster! Sen är det kvällsmöte om vad vi lärt oss i Pokhara och vad vi tyckte var det bästa stunden från resan! Efter det var det middag då jag utan aptit kämpade i mig en ganska stor tallrik mat samtidigt som jag hade gott sällskap. Sista kvällen ägnades runt en brasa med lite musik och roliga lekar men jag var trött så efter ett par människor hade lämnat så var det min tur att göra mig iordning och gå och lägga mig.

Söndag: 6/11
Sista morgonen på RBC försov jag mig.
Ingen fara dock för jag tog på mig så fort jag kunde och sprang ned till mötet. Jag blev bara 2 minuter sen! En bra sista yoga session och god frukost! Efter det så satt sig alla från min grupp med Xenia och pratade i turordning först vad vi tyckte var det bästa minnet från resan, sen det vi lärt oss generellt och sist vad vi tycker hade varit svårast! Sen fick vi chansen att packa ordning sakerna. Men jag hade kvar-packat handbagage och dåligt packat bagage från resan till Pokhara från dagarna innan! Så istället för att packa så gick jag och köpte kakor och reskost inför resan till Katmandu.
Jag hann också med att lägga mig i solen med musik i öronen för att njuta av sista stunden. Det kändes otroligt avkopplande och skönt! (känslan kommer nästan tillbaka när jag tänker på det)
Sen gick jag väldigt avslappnat till matbordet och satt mig där med musiken i lurarna..
Ca 10 min går förbi och jag somnar nästan innan det är dags för lunch!
En god sista lunch med alla ur min grupp tror jag och det är mycket trevligt!
Innan vi gick från lunchen samlade Ram upp oss, Puskar och Sanu, en mycket trevlig senior ledare på campet som vissa av oss lärde känna bättre för han var mycket med högskoleeleverna.
Vi alla fick Tikka av en man som var huvudkocken för kockteamet som lagade mat åt oss praktikanter, högskoleeleverna och några gäster på RBC! Sen fick killarna en hatt och en scarf och tjejerna fick en casmire Sjal och en scarf! En kram från alla nära ledare och en bild tillsammans med gänget. Några ur gänget gråter.
Sen är det dags att ta våra grejor och gå upp till bussen. Vi får hjälp med att bära in allt från den andra gruppen som vara varit här i en vecka och har mycket krafter kvar… Hittills haha, mycket hårt arbete väntar!
Det visade sig att vi fick en sista stund med hela den andra gruppen och några ledare för att dem skulle åka med oss några kilometer uppströms för att rafta!
Ett sista adjö och ett skrik från mig precis när bussen rullade iväg till det andra gänget att dem skulle njuta av dem fantastiska vågorna för min skull!
Efter en helt okej resa förutom att festivalen precis var slut och alla är ute på vägarna i Katmandu så det var kö några kilometer från centrum skulle jag gissa till utkanten av staden. Så vi åkte en suuuper smal väg som man knappast kunde mötas på men vår chaufför gjorde det ändå! Vilken super chaufför!!
Sen kom vi in mot centrum och husen blev mycket tätare runt den smala vägen. Stod still ett tag men hela samhället hjälpte varandra så att alla kunde komma fram.
Bussen stannade på gatan där vi lastade av och fick det mest otympliga bagaget kört till hotellet av en liten taxi organiserat av en av Rams assistenter från kontoret i Katmandu. Resten bar vi på hela vägen till hotellet genom först mörka och ganska smala gator men sedan mer upplysta gator som man märke var turistanpassade. Vi anlände till hotellet där vi la upp våra väskor för att sedan gå ut och äta.
Xenia tog oss till en restaurang som bara var 40 meter från hotellet och vi hade ett eget rum med ett stor bord för oss alla.
Servicen var Top notch och vi fick förbeställd förrätt som ram och Xenia stod för, super schysst! Efter maten var jag och Yonas sugna på kaffe men inte resten så dem betalade och gick medan jag, Yonas och Xenia bytte bord för att dricka kaffe och ha det trevligt!
Till sist kom jag till hotellet och då började jag packa iordning mina saker. Vilka saker som jag skulle ha i handbagaget och sedan packa iordning resten utav kläderna och souvenirerna så dem inte gick sönder under resans gång.
Tillslut var jag klar så jag kunde duscha och gå och lägga mig.
Godnatt!

Måndag: 7/11
Vaknar efter en god natts sömn i en riktig säng. Jag minns att jag drömde om att jag var hemma och spelade innebandy igen, kanske ett tecken eller kanske inte. hmm…
frukosten serverades på hotellets takvåning och kaffet smakade toppen! Godaste hittills!
Uppfräschning på hotellet innan Casper ganska lätt lyckades övertala mig att hänga med Xenia och nästan alla ur gruppen för att köpa lite saker! Jag har inte mycket pengar kvar och jag tänkte inte köpa något men jag lyckas köpa ett par väldigt pösiga byxor i en snygg beach färg som jag varit lite småsugen på att köpa men inte tillräckligt intresserad för att köpa för 500 (50kr) rupier från 1000 ordinarie pris!
I väntan på ett par eftersläntrare så kom en gatuförsäljare fram och visade mig halsband och han lyckades sälja mig ett fint halsband för mina sista pengar! (aldrig tagit av mig halsbandet hittills)
En kort stund på hotellet för att packa iordning dem absolut sista sakerna innan vi påbörjade bilresan mot flygplatsen.
Låt mig säga en sak, kösystem har nepaleserna svårt med. Vi var sena så vi var tvungna att klämma oss in, så det fanns några irriterade resenärer med vagnar som hade sitt långa tåg av vagnar och som körde på alla och för varje rörelse i kön körde dem på mig ganska hårt på vaderna. Idioter..
Efter vi kom igenom den första säkerhetskollen för huvudbagaget är det dags att checka in vilket också betyder försök till kösystem. Efter det ska vi gå igenom säkerhetskoll nr 2 där det fanns två köer för damer och en lång för herrar så dam kön blev fort tom. 3 min innan det händer säger jag att vi kommer att få ställa oss i dam kön.  Jag är synsk!
Under den sista kollen fick vi en stämpel på passet lite sådär o-officiellt och dem hade tydligen missat flera före oss så dem fick inte komma vidare. Vilka nötter!
Efter 45 min väntan för att planet inte fick någonstans att landa och taxa in så fick vi borda och sista stegen på nepalesisk mark var vi super exalterade. Kändes lite spirituellt kanske man kan säga, att lämna detta vackra land uppe bland molnen. Kommer att ta minst en vecka allt smälta in min fantastiska resa. (Tog mer än en vecka, tog 3 månader)
Jag får inte någon sömn på flyget från Katmandu till Bankok men det är en bra resa.
Efter landning känner vi skillnad på luftfuktighet mellan Thailand och Nepal. Nepal hade torka från mitt perspektiv medan vi såg Åskoväder i Thailand på vägen till Bankok!
6 timmar på flygplatsen påbörjades med käk på Burger King.. Efter det gick vi runt på den gigantiska flygplatsen och jag köpte två tvålar, en till pappa och en till mamma! När jag skriver om vad jag köpt kom jag på att jag måste bestämma vem som ska få vilka souvenirer utav dem jag köpt i Nepal men jag behöver inte bestämma för alla. För några har jag köpt med tanken att någon speciell ska få dem!

Tisdag: 8/11
Vi bordar flygplanet sätter oss till rätta. Gott käk kommer men jag har nästan ingen aptit och har magont ett par gånger. Inget att göra åt men det är irriterade när man sitter bekvämt, man har nästan inget val än att gå på toa..
Efter maten och ett toalettbesök får jag faktiskt sömn!!! Med semi-lugn musik i lurarna sover jag ca 5 timmar! Mycket skönt med tanke på att jag har svårt med att sova på plan. Speciellt svårt när det är svårt med benutrymme men jag hittar ställningar som ger maximal komfort. Min vinnande combo är en filt över huvudet som ända värmer mina armar och en kudde som jag sätter på den sidan av stolen mitt huvud ska luta ifrån. Ett tag efter jag sovit majoriteten av tiden vaknar jag ibland men jag har tur och kan somna om för att få mina 5 timmar! När jag är helvaken så märker jag att jag har 3 kuddar runt om mig.. Men när jag somnade hade jag bara 1..? Ett mysterium som aldrig kommer att få ett svar.
Jag har ont i magen igen efter jag vaknar och jag tror att 50% är den vanliga smärtan men det känns också tomt så 50% av smärtan är för att jag är grymt hungrig. Snart serveras frukosten och det är mycket gott med lite söt yoghurt, juice och frukt! Sen fortsatte jag med att titta klart på filmen ”The Legend Of Tarzan”
För att sen ha lite tid att skriva detta ifred. Det snöar rejält här nu och vi har nyss landat på Arlanda och nu taxar vi till gaten.
Detta har varit min resa. Lite prestationsångest har tillkommit till denna bloggen för att jag önskar att fler vill ta del av detta äventyret.
Jag landar aldrig riktigt. Ser inte saker i samma perspektiv som när jag var yngre. Det känns overkligt. Tiden går för fort. Allt börjar gå på räls. Accepterar att det inte kommer kännas som när jag var barn utomlands. Jag förstår varför jag känner såhär.

Detta är mitt andra försöka till att skriva dem sista meningarna. För efter 4 månader glömmer man bort vad man inte ska göra när det gäller denna blogg sida. Jag tryckte på ”spara utkast” vilket gjorde att mina 3300 ord gick ned till 150. Gissa om jag blev frustrerad? Som tur var så är det bara att klistra in det mesta från mina anteckningar men inte det jag la ned så mycket energi på och var så nöjd med mina sista meningar runt min fantastiska resa.

Jag vill tacka Realgymnasiet, Ram Silwal, Royal Beach Camp och Projekt Atlas för att jag fått chansen till att åka på denna resa till ett fjärran land bland molnen!

Jag tänker tillbaka till min känsla när jag skrev detta sista gången. Tanken om hur jag kände när jag skrev om mina sista 24 timmar i Nepal på planet hem. Alla sov i flygplanet och mina känslor bestod av en fantastisk mix av glädje och sorg samtidigt som jag visste att jag var på väg hem.

Vill tacka dig som tagit del av min lilla blogg.

Tack och adjö!

Aphno gadha mathi!

Hej alla resande äventyrare!

Hej, Alla!
Detta är mitt sista inlägg. Nu är allt klart och färdigt, det känns overkligt med sant. Men även om resan och allt runt är kvar så kommer inte Nepal att försvinna från mig. Hemma har jag böneflaggorna i mitt fönster, och andra souvenirer.

Jag blir alltid jätteglad när jag har den Nepalesiska folkmusiken, den kommer nog inte blir annat än glädje när jag hör musiken.
.
Jag tog med en del av Nepal hem till mina syskon och föräldrar. Eftersom jag hade ansvar för adventskalendern så gjorde jag så här:

Lucka 1: Dom fick var sin elefant från Chitvan. Eftersom det var ett reservat för dessa djur.
Lucka 2: Böneflaggor eftersom vi var där nere under festivalen när dom bytte flaggorna.
Lucka 3: Denna lucka var en presentation med allt jag hade upplevt. jag la ut en karta på bordet över landet där jag ställde elefanten, kort från restaurang, och lite grejer som jag hade upplevt. jag samlade så mycket med små ting men också bilder så och ljud. jag hade kakor med också så familjen kunde känna, lukta, se och höra.
Lucka 4: fick dom var sin julklapp, Specifikt just för dom.

Trots allt stress, extra jobb och frustration. var denna resa det bästa jag har gjort, den världsförståelsen och allt vi har upplevt kommer att följa med mig, alla intryck, glädje.

I mitt referensbrev står det att jag fått komma och jobba där om jag vill. Nepal kanske är närmare än vad man tror!

Jag hoppas att vi stöter på varandra på nått äventyr i framtiden.

/ Agnes!

Tack

Tack är det ordet som kommer upp i mitt huvud när jag ska skriv mitt sista inlägg. Det finns flera personer som jag vill tacka för att jag sitter här och skriver om min resa i Nepal. Jag vill börja med att tacka mina lärare, speciellt Therese för all hjälp och guidning inför och efter resan. Jag vill också tacka min familj för stödet jag har fått ifrån dem. Till sist vill jag tacka min fantastiska grupp som gjorde resan till Nepal oförglömlig.

Tack.

 

Tröttare än vanligt

Idag kändes det extra tungt att vakna eftersom att hunden stog utanför våra tält och skällde vid typ 4 tiden. Det känns också att man börjar bli trött i kroppen och sinnet. Det serverades gröt med banan och äpple till frukost idag.
Efter frukosten var det dags för för Rafting för min del, vi åkte med engelsmännen igen.
Det var svin kallt i vattnet så varje gång en våg kom på mig så rös jag för att jag frös. Idag kände jag att jag äntligen fick koll på tekniken om hur man paddlar och efter en lång kall tur så var jag vrålhungrig.
Efter raftingen var det bara att duscha och byta om sen skulle vi jobba på projektet men jag kände hur min hals sved och hur hostan började ta över så jag gick till tältet och vilade istället.
Kl 16.00 var det te och kokoskaka som vanligt och då hade vi alla enskilda samtal med Xenia om vad vi hade lärt oss och vad vi vill göra efter studenten.
Sen fick jag och Patrik hjälpa Pawan med trädgården, Julia avslutade dagen med sin personal story.
Gnight!

Måndag den 24/10-2016

Idag var det 1 vecka sedan vi landade i Kathmandu. Dagarna har gått fort men det känns som att vi har varit här mycket längre, det har varit en händelserik vecka!

Vi körde morgon rutinen som vanligt och när vi jobbade med projektet så fanns det inte så mycket att göra så vi fick sluta 30 min tidigare. Det blev Dal Bath till lunch idag och efter det så skulle vi göra någon form av aktivitet.
Det blev en längre och kraftigare rafting tur idag med ett lite äldre par från England. Damen fyllde år så vi fick lov att sjunga en hel del under turen, det var en lyckad eftermiddag!
När vi kom tillbaka till RBC så var det min och Patriks tur att hjälpa till i sovsäcksrummet, vi fick hänga upp sov säcken och sortera dom.
På kvälls mötet var vi tvungna att bestämma vilken aktivitet vi ville inrikta oss på och jag valde rafting så klart!
Första gången var jag jätte rädd när jag skulle sätta mig i flotten men nu när jag känner mig mer trygg så kan jag verkligen njuta av det roliga med det.
Till middag så fick vi pasta med tomat sås, coleslaw, och nåt friterat som smakade lite som chili cheese.
Idag var det Roshans tur att berätta om sin personal story.

image

 

 

 

image

Inlägg 4 – Nepal

Hej och välkommen till mitt 4:e inlägg från min fantastiska resa i Nepal!

Tisdag: 1/11
Vaknar 3 gånger på natten för att Campets hund vid namn Kali (kali betyder ”svart” på Nepalesiska) står och skäller på något/någon. Sen är det dags för morgonmöte och morgonträningen som inte var obligatorisk tack vare brödernas och systrarnas festival som heter ”tihar”. Så idag var det en lugn dag utan jobb! Jag skippade morgonträningen för att jag fortfarande var sliten sedan dagarna innan. Jag la mig och lyssnande på musik i tältet och tog det lugnt innan frukosten. IMG_1611Efter frukost var det dags att byta om och slappa lite mer i skuggan med Yonas och casper innan vi hade en ceremoni på stranden där vi fick (tikka) i pannan och en liten gåva i plastförpackning. Ceremonin handlande om att systrarna ska önska sina bröder ett bra liv och meningsfull karriär i princip.IMG_1632 Sen tog vi lite foton på varandra. IMG_1649IMG_1675Det var varmt med jeans =(

Sen bytte vi om, åt lunch och hade volleybollturnering. Jag var med ett mixtrat lag med jag och 2 st från den första real gruppen och 3 från den nya gruppen som anlänt till Nepal för 2 dagar sedan! Det fanns ett till lag som hade samma uppbyggnad som vårt lag, alltså blandat med Real studenter från den ny och den äldre gruppen. Sen fanns det ett lag med nepaleserna som jobbar på Campet inklusive den lite äldre köksledaren. Laget som mötte men förlorade mot Camp-laget i finalen var ett lag med dem duktiga högskoleeleverna från Adventure akademy. Sen var det lite gambling för att sedan äta middag och avsluta kvällen med lite dans i baren.

Onsdag: 2/11
Vaknade efter en bra natt utan Kalis skall mitt i natten!
Fortfarande trött och utmattad.
Gick till frukosten efter ett välbehövligt toalettbesök.
Efter en relativt snabb frukost går jag upp för att byta om till vår REAL piké som vi vart tillsagda att ha dagen innan för att gå en tur runt byn tillsammans med det nya real gänget. Vi gick över en enorm hängbro bara för ”sightseeingets” skull! Sen var det photoshoot bredvid samhällets nybyggda återvinningsstation som vi byggt

(och där försvann resten av min text. Det finns ganska mycket kvar egentligen.. Men det är massor med tekniska problem i vägen) 

Jag började skriva detta inlägg för ca 4 månader sedan men efter som tekniken är en riktig Pain In The Ass så slutade jag skriva vilket är tråkigt för det var skit kul att dela med mig av denna fantastiska resa. Men efter som att det tog sådan tid och energi att bara klistra in min text och fixa fram bilder från min mobil som redan var inlagda på min dator men som inte kunde flyttas tack vare Windows 10 tror jag så slutade jag att fortsätta med bloggen. Nu är jag tillbaka och ska skriva ett avslutande inlägg utan bilder tyvärr =(

Sista inlägget kommer samma dag som detta inlägg. (Förhoppningsvis)

 

Mitt äventyr i Nepal!

Mitt äventyr i Nepal har varit helt fantastiskt. Detta är en resa jag aldrig kommer glömma, jag har fått massa nya vänner och lärt mig massor.  Detta äventyr började redan i klassrummet när Ram och Xenia berättade vad som skulle hända, lite om vad vi skulle få göra. Jag blev väldigt taggad! Med mycket arbeta inför resan var det äntligen dax att flyga ner till Nepal med mellan landning i Bangkok.

Lördagen den 29/10 mötes vi som hade fått möjligheten att åka till nepal på Arlandas flygplats. Allt kändes rätt, redan där kände jag att jag hade landat med rätt grupp,  att 3 veckor med denna grupp skulle fungera utan problem.  Vi landar i ett kvavt Nepal och det känns fantastiskt. Vi fick uppleva saker direkt när vi lämnar flygplatsen och möter upp Ram. Vi hittar bilen vi ska åka med och Ram ber oss dricka två 1,5 liters flaskor med vatten minst innan vi kommer till RBC. Han har också fixat massa frukt, vi har kommit till Nepal under festival tiderna och det märks.  Att åka bil i Nepal var en upplevelse i sig, det är vänster trafik och dem använder ej sina blinkers, dem använder tutan för det. När dem är bakom en bil tutar dem för att säga det, när dem kör om tutar det, när dem svänger i en kurva tutar dem osv.  Så trafiken skiljer sig väldigt mycket från Sverige till Nepal. Efter några toa stopp på folks toaletter utan att fråga anländer vi till RBC. Där möts vi av välkomnanden från boysen på campet och Ram, sen Adventuer Academi. Som jag nämnde innan hade i kommit mitt i festival tiderna, så när vi kommer till RBC har dem förberett en ceremoni för att hylla laksmi.

De första dagarna på campet gick vi mest igenom vad vi kommer göra och tog det lugnt.  Sen började allt, den andra gruppen som hade varit där i 2 veckor kom tillbaka från deras resa till chitwan.  Det var trevligt att träffa dem och höra vad dem hade fått göra.

Vi fick prova på tre olika aktiviteter: Rafting, canyoning och forskajak. Första aktiviteten vi gjorde var Rafting och detta gjorde vi tillsammans med Adventure academi och den andra gruppen från real. Det var väldigt kul och spännande, jag åkte med några som hade kört förut men också några från min grupp.  Det var AA som guidade oss, vi fick testa på att bada och ta oss upp i Raften.  Under dessa tre veckor har vi också ett projekt att göra, vårt projekt handlar om att ge tillbaka till naturen så vi ska plantera träd som har ätbara frukter. för att ge tillbaka för vår flygresa ner och den andra gruppens resa också. För alla utsläpp till Nepal och i Nepal och flyget hem.  Vi fick också testa på Cayoning, det handlar om att bli ner hissad från ett berg igenom ett vattenfall. Vi gjorde det men jag var inte jätte impad över det då jag tyckte vattenfallet inte var något direkt vattenfall. det bestod av vattenledningar och lite vatten. Sen fick vi också testa på forskajak, det var kul men det var väldigt tekniskt. Kajaken var väldigt vinglig och en liten rörelse och du var på ett annat ställe.

Efter att ha fått testa på alla aktiviteter så  valde jag att fokusera på Rafting, Vi var 9st i vår grupp till Nepal och 5st valde Rafting. Det var jag, Malin,Hugo,Mira och Gina, jag var väldigt taggad på att köra Rafting, och blev väldigt glad när dem sa att en dag bestod ofta av aktivitet på förmiddagen och sen projekt på eftermiddagen eller tvärtom.

Under dessa tre veckor har vi fått uppleva så himla mycket så det är svårt att förstå. Vi har besökt ett tempel, där det står folk och köar i flera timmar i en kö som är över 1km. Det är över 1000 personer som står i kön och inte får komma till templet. Vi fick gå förbi den 1km långa kön och åka upp med liftar direkt till stället där templet var, och där mötes vi av ännu en lång kö. Att folk står i dessa köer hela dagen för att komma in till templet och offra och be kunde jag inte tänka mig. Det var mäktigt att se! Tyvärr gick vi inte in i templet för att vi hade inte tid att stå i kön, så vi stod bara utanför och kollade. Templet var inte där pga av att jordbävningen hade förstört den så dem höll på att reparera templet. Fast dit folk går och be och så var kvar!

Har gjort lite inlägg innan om vart vi har varit som till exempel pokhara, chitwan. I pokhara turistade vi runt och i chitwan gick vi på safaris, fick se massa djur. Noshörningar var väldigt häftigt att se ute i djungeln och inte bara på bild!Vi besökte också en skola som låg över 1000 meter över vattnet. Vi gick upp till den skolan för att lämna skolmaterial, det var väldigt fantastisk känsla att se hur glada barnen blev över pennorna, anteckningsböckerna, sudden och pennvässarna.

Jag är super glad att jag fick denna chans av skolan och fick åka till Nepal och uppleva allt detta. Jag har lärt mig super mycket av den här resan, växt som person och kommer ta vara på allt detta jag har lärt mig till framtiden.

Tack för mig// Lucas Öfors Realgymnasiet Stockholm

Tillbaks i Sverige med massa bilder att visa :))

Nu har jag varit hemma i 2 veckor exakt och det är nu som man börjar fatta att man är hemma igen och man har kommit in i de gamla rutinerna. Här i Sverige är det kallt och jag känner mig inte så taggad i skolan längre, det känns som att de grejerna var så coola och betydelsefulla som vi gjorde där nere och det får mig att känna att det inte är så betydelsefullt att till exempel läsa boken i Svenskan.

Jag känner att jag har lättare att prata med främlingar nu efter resan för att jag har fått en annan syn på sånt efter alla inspirerande samtal vi haft i Nepal.

Jag är så glad att jag fått denna chans för jag har lärt mig så mycket om människor, om skolor, religionen i Nepal, om aktivitetsledarskap och jag har fått vänner för livet <3 (Vi alla i vår grupp ska faktiskt träffas till helgen här i Göteborg, lääängtar!)

Hadeeeeee //Elna 🙂

fghjk

15171090_1375389819147500_7213333821828949738_n

15178256_1375389632480852_3864313626022827528_n

15193562_1375389775814171_2857579543651217257_n

15284073_1375389372480878_2644330253044259047_n

15284174_1375389229147559_5936340762183302633_n

15253646_1375387862481029_4345687189514538812_n

15232225_1375389375814211_1005025842982717329_n

15284073_1375387995814349_3864714895769692572_n

15171201_1375389242480891_3335506269969107040_n

15283927_1375389232480892_8221663204054468405_n

15203250_1375389449147537_6687314599782784200_n

15285045_1375387962481019_7956225078415345003_n

15242032_1375389409147541_5018385226312180549_n

15179208_1375388579147624_956601776354104770_n

15181240_1375388882480927_6219973868032220606_n

15179204_1375387859147696_8489331066224656466_n

15253499_1203591889731901_3225152390195923763_n

15268008_1203630716394685_6758069629538937525_n

Fyra förvirrade svenskar och en snubbe i kalsonger

11/11-16

Det som jag ska berätta om nu är något som jag set kommer att glömma.

Det var en helt vanlig dag på RBC och vi i raftinggruppen skulle ut och rafta. En sak var annorlunda mot vad det brukar vara om det var att vi hade gäster med oss, ett gäng väldigt glad Indier. Okej tänkte vi det är inte så konstigt och raftingturen började normalt och vi tog oss igen om sträckan som heter family run utan några större problem. När vi kommer fram till stranden vid RBC så ser vi att det är något som inte riktigt stämmer. Stranden är full av människor och det spelas musik. Vi har ingen aning om vad som händer men våran guide styr i båten mot stranden och gästerna hoppar ur, vi gör likadant för vi är något förvirrade vi det här laget. Efter en stund så hör vi våran guide ropa ”I need my Swedish team!” Vi hoppar snällt ner i båten igen och väntar på order. Helt plötsligt utan att jag hinner reagera så står det en halvnaken man i våran båt, han står där i förd endast kalsonger och vi är nu ännu mer förivrade än vad vi var förut. Vi får sedan förklarat för oss att vi ska hjälpa till att ta ett rep över floden. Detta är en hinduisk festival då det sätter upp två handgjorda rep över floden, från en helad plats till en annan. Vi ska alltså paddla över floden för att de ska kunna sätta upp de här repen. Vi paddlar allt vad vi har för att komma över floden och inte åka med den, det var jobbigt men vi lyckades. Det första repet gick bra utan problem. När vi är halvvägs över med det andra repet så fastnar mannen med foten i repet och håller på att flyga av båten. Som tur är så lyckas våran guide att trassla ut honom innan något allvarligt händer. När han inte längre sitter fast kan vi göra en sista kraftansträngning för att få över repet. När vi väl var klara så plockade vi upp våra gäster igen och fortsatte som om ingenting hade hänt. Vem mannan var eller varför han inte hade några kläder på sig fick vi aldrig veta.

/ Gina

Rafting 2/11-16

Det som jag ska berätta om nu är något som hände i början utav resan i Nepal.

Det var våran andra gång som vi var ute och raftde, jag ska erkänna att jag verkligen inte var taggad. Antagligen hade jag druckit för lite, jag var trött och omotiverad. Jag ville alltså verkligen inte bli blöt och jag gjorde allt för att hålla mig kvar i båten när vi blev attackerade av en annan båt. Till en början gick allt bra och jag satt kvar i båten och var inte allt för blöt. Vi kom fram till en Rapid (Stor fors) som är lite vildare och högre vågor. När vi var mitt i rapiden så tänker jag för en sekund ”nu trillar jag nog snart i” och två sekunder senare har jag vatten över huvudet och förstår ingenting. När jag kommer upp till ytan ser jag att våran guide försöker sträcka sin paddel till mig men jag  hinner inte reagera innan det är för sent. Jag ser att båten fortsätter med floden men det gör inte jag, jag sitter fast i rapiden medan båten försvinner bakom ett krön. Jag ligger där i vattnet med min paddel och det jag tänker är ”få inte panik och svälj inte vattnet” anledningen till att det  var just det jag tänkte är för att räddningsteamet inte kan hjälpa dig om du är i paniktillstånd. Att jag inte ska skulle svälja vattnet är för att jag helt enkelt inte ville bli magsjuk eftersom att det inte är den renaste floden i Nepal. Trotts mina tappra försök till att inte svälja vatten så blev det ett antal kallsupar när vågorna kom över mig.  Efter en fem minuter ungefär så ser jag våran guide komma springandes på klipporna med räddningslinan i handen. Han kommer fram till klipporna närmast mig och kastar ut linan. Jag lyckas med lite krångel få tag på linan och han kan dra in mig. Vi kan sen gå på klipporna tillbaka till båten och allt löste sig till slut. Resten av turen gick jättebra och jag var jättetaggad på att fortsätta med raftingen.

Lärdomar som jag tar med mig från den här händelsen är att jag ska låsa fast mina fötter bättre, eftersom att det här var andra gången jag raftade så hade jag inte riktigt rätt teknik ännu. En annan lärdom är hur man hanterar en sådan situation, att man blir räddad bara man tar det lugnt och hur man håller positionen i vattnet.

 

// Gina