Hemma

Hej igen!

Nu har det gått en vecka sedan vi kom tillbaka hem till Sverige. Vi saknar hundarna och volontärerna nere i Spanien, men är glada över att vara hemma och träffa familjen, vännerna, hundarna här och våra fantastiska lärare igen. Nu har vi gått på jullov och det är jätteskönt!

Resan till Spanien är nog bland det största vi har gjort i hela våra liv. Att åka till ett land där de talar ett annat språk och där alla inte pratar engelska var häftigt, speciellt eftersom vi gjorde det utan föräldrar eller andra ansvariga vuxna. Det var verkligen ett bevis på att vi klarar oss själva. När vi var där nere utmanade vi oss själva genom att prata engelska trots att vi kanske inte var säker på orden eller uttalet – vi gjorde oss förstådda.

Den här resan har lärt oss mycket om oss själva och utmanat oss. Det är helt fantastiskt att vi fick chansen att åka ner till Spanien och hjälpa hundarna. Vi är så himla stolta över oss själva. Vi klarade oss på egen hand i tre hela veckor och fick känna på hur det är att vara vuxna. Vi fick laga mat, diska, städa och passa tider på ett helt annat sätt än man gör när man är hemma hos föräldrarna.

Vi rekommenderar verkligen att alla som får den här chansen tar den! Man lär sig så otroligt mycket och får erfarenheter som varar hela livet. Vi är verkligen tacksamma för att vi fick chansen att göra den här resan och skulle absolut vilja göra om någonting liknande i framtiden!

Ha det så bra!

Elin och Frida

Påväg hemåt

Hej jag heter Tindra och går på Realgymnasiet i Uppsala. Jag har varit på praktis i Sydafrika på Welgevonden game reserve. Jag sitter nu på flyget påväg hem vilket känns både skönt och tråkigt. Jag har haft en bra och lärorik resa men jag saknar även nära och kära. 

Under denna resa har jag vuxit mycket som person. Bland annat har jag utvecklat min engelska, slutat ta saker som el, wi-fi och vatten för givet samt blivit mer sparsam. Jag har även fått se en helt annan del av världen som jag förmodligen aldrig hade sett om jag inte åkt på denna resa.

Något jag kommer sakna extra mycket är noshörningarna Nessi och Tatti och även gepardungarna på 10månader. Detta eftersom att vi utfodrade dessa djur och därför kom dem lite närmare. Några saker jag inte kommer glömma är när vi hamnade mitt i en elefantflock, när vi var bara 5-10 meter från två lejon. Samt när det var storm en kväll och vårat extra tak till tältet blåste av och vi fick springa ut och lösa det mitt i natten. Det löste sig bra och var ingen fara blev bara ett roligt minne hahah.

Nu ska jag äta lite flygplansmat som för övrigt varit förvånansvärt bra. Ha det bra hejdå!

Bara en arbetsdag kvar

Hej igen!

Idag jobbade vi vår nästsista arbetsdag här på Paws Patas, det är ofattbart att vi jobbar för sista gången imorgon. I början kände vi att tiden kröp fram, men nu inser vi hur fort det har gått. Det känns fortfarande som en dröm, även om rummet vi bor i är litet och elektriciteten inte fungerar ibland så har detta varit en helt fantastisk upplevelse. I början tyckte vi att det var lite dåligt att ingen skulle hämta oss på flygplatsen och köra oss direkt till sheltret, men vi har insett att det var bra – det ledde till att vi utmanade oss själva och har bidragit till att vi har växt som personer.

På torsdag har vi en ledig dag och vi har bestämt oss för att gå och fota vid bäcken en sista gång. Då kommer även tjejerna från Nederländerna att följa med, det ska bli superkul att vara med dem på vår lediga dag. Av volontärerna har vi nog fått bäst kontakt med dem. På det sättet är det lite sorgligt att vi snart åker, det hade varit roligt att lära känna dem ännu bättre.

Vi har lärt en av nederländarna att säga ”Jag är trött” och ”Mitt namn är” på svenska och de har lärt oss att säga samma sak på deras språk. Det är kul att veta att de kan några svenska ord när vi åker! En annan av volontärerna har bott i Göteborg tidigare, han kommer från Tyskland och kan säga ”tack”. Vi har försökt lära honom lite mer, men det är inte på samma sätt som med tjejerna från Nederländerna eftersom vi pratar med dem oftare.

Idag kom det två nya hundar hit, en kvinna och hennes son hade sett dem springa över gatan och lyckades fånga in dem. Vi har egentligen inte plats för fler hundar, då karantänen är full. Den lilla hunden var kvar i den tillfälliga buren som finns för just sådana här tillfällen när vi slutade för dagen, men den större hunden var för stor för att spendera natten i en bur. Därför flyttade vi en av hundarna från karantänen till en inhägnad mellan avdelningarna ”Back” och ”Front”. Hunden var redo för att flyttas tidigare, men på grund av kennelhostan som går runt ville vi inte flytta den om vi inte var tvungna.

Kennelhostan började hos hundarna i Huntingblock, men har nu spridit sig till nästan hälften av hundarna i Back, även några hundar i Front har börjat hosta. Därför känns det lite extra tungt att åka härifrån på fredag, det känns inte alls bra att lämna sjuka hundar.

Däremot ska det bli fruktansvärt skönt att komma hem till familjerna och hundarna hemma, som vi har längtat och saknat dem! Vi saknar lärarna på skolan också och ser fram emot en hunddag på onsdag nästa vecka!

På fredag blir vi hämtade av Kate, hon som hämtade oss i Vera och skjutsade oss till Paws Patas första veckan, hon kommer att skjutsa oss till Vera och därifrån kommer vi att åka bussen tillbaka till Almería. Natten till lördagen spenderas på hotellet som vi sov på första natten och sedan är vi snart hemma igen!

Ha det så bra!

Elin och Frida

Ansel
Topaz
Bonnie

Äntligen inne i rutinerna!

Hej alla glada! Nu kommer ett inlägg från oss i Djurvård på Realgymnasiet i Uppsala. Vi är på Welgevonden Game Reserve och tänkte berätta lite om vad vi gjort de senaste dagarna.
Vi har inte kunnat gjort så många blogginlägg på grund av att elen har stängts av mycket.

De senaste dagarna har vi för det mesta inventerat djur, vi har med andra ord åkt runt i vissa delar av reservatet och inventerat djuren, genom att skriva upp hur många vi ser, om de ser friska ut och vilket kön det är. Vi har även sätt upp kameror för spets- och trubbnoshörningar för att kunna se de djur som är lite skygga för mänsklig aktivitet och gömmer sig en bit ifrån vägarna.
Som sagt så har elen vart utslagen ganska mycket den senaste tiden, och det är sånt man får räkna med.
En häftig upplevelse vi var med om här om dagen, var att bli omringad av ett 30-tal elefanter. Det var otroligt häftigt men läskigt på samma gång, då de, som ni kanske förstår, är ganska stora och mäktiga djur. Vi åkte i bilen med Greg, som hanterade situationen väldigt professionellt och kunde ta oss därifrån på ett säkert sätt.
Under hela tiden vi vart här har vi dessutom letat efter 2 stycken trubbnoshörningar som de inte har sett på väldigt länge så de undrar vad de tagit vägen. Dessvärre utan större framgång.
Här om kvällen hade vi en orm i lägret, som Greg återigen tog hand om på ett professionellt sätt. Vi har också fått chansen att åka till ett jätte häftigt gammalt träd, där vi tog en fika.
Om ni undrar vad vi äter här, så är maten väldigt lika hemma. Vi alla hjälps åt att laga maten, fast i olika grupper för olika dagar.
Vi har även kört en sydafrikansk tradition som heter ”Bokdrolspoeg”, som är precis som våran svenska lek när man spottar till exempel gummibjörnar, fast den här gången spottar man skit. 😉

Det är sjukt varmt, och vi jobbar fortfarande på brännan! 😉
Hade gött!

En vecka kvar

Hej igen!

Nu har vi snart bara en vecka kvar på Paws Patas i Spanien. Vi är stolta över att vi har klarat oss så bra ensamma i ett annat land. I början längtade vi hem hela tiden, det var riktigt jobbigt ett tag. Men nu inser vi hur snabbt tiden har gått och att vi kommer att sakna hundarna och personerna här när vi åker hem.

De andra volontärerna är jättesnälla och vi har träffat två tjejer från Nederländerna som är lika gamla som oss. De har varit här i fem veckor och ska vara kvar i fem veckor till. Vi är glada att vi inte är borta så länge och att vi kan fira jul hemma, deras föräldrar kommer hit över julen.

I tisdags gick det en transport med hundar som skulle till England eller Nederländerna där deras nya hem finns. Det var spännande att få vara med och se, samtidigt som det var lite sorgligt att ta farväl av de hundar som åkte. Men vi är så glada att de har fått nya hem!

För några kvällar sedan var vi på en teater som några av de lokala volontärerna spelade i. Det var kul att se och ännu roligare att spendera lite tid med de andra volontärerna. Efter pjäsen åkte vi till en restaurang och åt, vilket också var trevligt!

Idag har vi en ledig dag, så vi gick till Turre för att köpa mat och snacks igen. Utflykterna till Turre är alltid lite roliga då det finns en hel del hinder att ta sig över på vägen dit. Vi har gjort en karta i våra huvuden där alla stora kännetecknen för vägen finns. Först måste man ta sig över en motorväg, sedan kommer man till en väg som är väldigt ledig. Första gången vi gick till Turre var det så lerigt att man inte kunde gå på vägen, vi fick istället gå upp på stenhögarna som fanns på sidan av vägen – idag hade den dock torkat upp lite så att vi kunde gå på ena sidan utan att bli leriga.

Nästa kännetecken är palmerna och efter det kommer man till en tunnel som man måste gå igenom. Efter tunneln kommer en ganska bred bäck som man måste ta sig över. Det finns stenar i den som man kan använda för att ta sig över men de är hala, ligger sällan helt stilla och är ofta en bit ifrån varandra. Första gången vi skulle gå över halkade vi av stenarna och kom ner i vattnet, men de senaste gångerna har det gått bättre och vi provar nya vägar hela tiden. Det är jätteroligt och bra träning för balansen.

När man kommit över bäcken är nästa kännetecken en lada fylld med får och efter det kommer man till ett hus där det vanligtvis sitter några katter. Sedan är man framme i staden!

Vi kom tillbaka till sheltret när det var dags för de andra att ta kafferast, vilket ledde till att vi fick vara med på ett litet avskedsparty som hölls för en av hundarna som ska åka till sitt nya hem imorgon.

Det finns några hundar här på sheltret som varit här alldeles för länge, valparna försvinner ofta fort – men de äldre hundarna blir kvar. Det värsta är nog hundarna som blir lämnade vid grinden, vilket en valp blev för några dagar sedan. Det gör ont i hjärtat när man tänker på det, speciellt eftersom de flesta volontärerna kommer hit i några veckor och sedan försvinner igen, vilket också blir ett sorts övergivande. En av volontärerna som är här just nu, Dennis, kom hit förra året också. De volontärerna tror vi är väldigt viktiga för hundarna eftersom de annars bara knyter ett band till någon som ändå kommer att lämna dem. 

Nästa fredag åker vi tillbaka till hotellet som vi sov på första natten och på lördag flyger vi hem igen. Det kommer att bli skönt att träffa familjerna igen och att sova i sin egen säng. Samtidigt är det tråkigt att lämna vissa av hundarna.

Vi hörs,

Elin och Frida

En vecka på Paws Patas

Hej!

Nu har det gått en vecka sedan vi åkte från kylan i Sverige. Tiden har gått väldigt fort, något vi är ganska glada över. Det är jättekul att vara här och de andra som jobbar här är trevliga, men vi börjar längta hem och saknar hundarna som väntar på oss hemma i Sverige. De hundar som finns här är jättefina och de flesta är väldigt mysiga och lätta att ha att göra med, men det finns några som gör vårt liv svårt. Brando, en av hundarna, har börjat rida mot benen på i princip alla volontärer. Det är jobbigt eftersom det är nästan omöjligt att få av honom och han är stark så när man väl fått bort honom dröjer det inte länge innan han är tillbaka. Det finns också några hundar som nafsar i benen nere vid fötterna och många som hoppar. De allra flesta hundarna är dock underbara och det finns många som kommer att saknas när vi väl kommer hem.

Igår hade vi vår första lediga dag och vi bestämde oss för att gå till Turre, en liten stad som ligger cirka 40 minuter bort, där vi skulle köpa matvaror inför den kommande veckan. Det var en mysig liten stad och det var trevligt att gå runt och titta där.

Vi gick hem från Turre med två fyllda ryggsäckar och två kassar.

När vi började gå till Turre såg vi dessutom att en av hundarna var ute på promenad med ett gammalt par. Hunden heter Hope och hon har inte alls trivts på sheltret. Det har varit svårt att se henne så stressad och att veta att vi inte kan göra någonting åt det. Men när vi kom tillbaka fick vi höra att Hope förmodligen hade fått ett hem och att detaljerna skulle ordnas på måndag. Vi håller tummarna för att allt går bra och att Hope får ett hem för resten av sitt liv!

Tillbaka på sheltret tog vi en promenad med Mickey, en av hundarna från Back, och knäppte lite kort. Det var kul och vi ser fram emot att göra det igen på nästa lediga dag som är på måndag.

Milano, en av de andra hundarna från Back

Idag är det första advent och det känns konstigt att inte fira hemma tillsammans med familjen, men vi gör så gott vi kan för att få julkänsla här i värmen. Vi har varsin chokladkalender och har börjat titta på julkalendern på SVT-play, men det känns inte som att det snart är jul när solen skiner och det är sjutton grader varmt om dagarna.

Vi hörs i nästa inlägg,

Elin och Frida.

Första dagarna på Paws Patas

Hej!

Nu kommer det ett försenat blogginlägg. Vi har inte haft något internet tidigare, det låg nere på grund av en översvämning som skedde i början på förra veckan, så nu kommer det att komma uppdateringar lite tätare.

På måndagsmorgonen (den 26/11) checkade vi ut från hotellet och tog oss till busstationen. Vi passade på att fråga mannen i receptionen om vägen bara för att vara på den säkra sidan. När vi kom fram dit var vi tvungna att fråga vart bussen gick från, då vi inte såg bussen på tavlan inne på stationen. Bussresan tog cirka en timme och när vi klev av bussen i Vera började vi leta efter Kate, som skulle hämta oss och ta med oss till en matbutik och sedan skjutsa oss till sheltret. Vi presenterade oss på engelska, men när Kate kommenterade att det var kyligt sa vi att det var varmt jämfört med Sverige. Då började Kate prata svenska med oss och att hon var svensk gjorde allt mycket lättare när vi skulle handla mat eftersom hon förstod vad vi ville ha direkt.

Väl framme på sheltret fick vi vårt rum. Det är litet, men eftersom vi bara ska vara på plats i tre veckor kände vi att det nog kommer att funka. I rummet finns en liten kokvrå, en våningssäng och ett litet bord. Vi ska laga all mat själva, vilket blev spännande då ingen av oss normalt lagar mat speciellt mycket. Ingen av oss hade använt gasolspis tidigare, så det fick vi lära oss.

När vi packade upp våra matvaror kom en av hundarna in i rummet, vårt rum ligger inne på gården där man släpper ut större delen av hundarna på för- och eftermiddagen. Snart var ett av våra paket nudlar borta, den lilla hunden hade passat på att sno det och tyckte att det var superkul eftersom det rasslade.

Redan på eftermiddagen var det dags för oss att börja jobba. Jag (Elin) fick vara i ”Back” och Frida var i ”Hunting Block”, vi fick börja med att hälsa på hundarna innan två andra volontärer visade oss hur allting skulle göras på eftermiddagen. När kvällen kom var vi trötta och gick och lade oss tidigt.

Nästa dag började dagen klockan 9. Vi var på samma avdelning som dagen innan. Rutinerna på morgonen innehåller att städa kennlarna, plocka bajs och mata hundar. Man börjar med att plocka bajs i alla kennlar, sedan släpper man ut hundarna från en kennel i en större rastgård medan man städar ur kenneln. Det gör man genom att moppa inne i det mindre rummet och skölja med vattenslangen i den större delen som inte har tak. Sedan tar man rengöringsmedel utspätt med vatten och kastar ut det över hela golvet i delen som inte har tag. Därefter sköljer man ur kenneln igen och skrapar ut det värsta vattnet med en skrapa. Under städningen passar man också på att göra rent hundarnas vattenskålar och se till att de är fyllda. På för- och eftermiddagarna matar man hundarna enligt anvisningar som är skrivna på laminerade lappar, för varje hund står det en mängd mat och om den ska vara utspädd med matten eller om de ska ha burkmat med torrfodret. Vissa hundar behöver speciell behandling, exempelvis medicin eller att deras ögon behöver tvättas. Det utförs antingen en eller två gånger om dagen.

På eftermiddagen plockar man bajs och städar kennlarna genom att moppa där det är smutsigt. På förmiddagarna släpps hundarna från huntingblock ut i två större kennlar där de får vara medan man städar, men på eftermiddagarna får de vara ute på en större inhägnad gård.

Vi bestämde oss för att gå till Turre, som är den närmsta staden, på tisdagskvällen. Tyvärr blev det mörkt snabbt så vi fick vända och gå tillbaka. Problemet var bara att grindarna hade blivit låsta när vi kom tillbaka. Vi provade med våra nycklar i lilla dörren bredvid grindarna, men den funkade inte. Så vi gick runt i hopp om att hitta en annan ingång till sheltret. Vi hittade ingen, så när vi kom tillbaka provade vi att sätta i våra nycklar i de stora grindarna, och till vår stora lättnad gick grindarna upp. Vi provade inte det innan vi gick runt eftersom vi antog att det var samma lås i lilla dörren och de stora grindarna.

När vi lyckas låsa upp stora grindarna till sheltret.

Imorgon kommer en ny uppdatering, 

Elin och Frida.

Femte dagen i Sydafrika

Hej! Vi heter Sabine och Tindra och går på på Real Uppsala och är just nu på praktik i Sydafrika på Welgevonden. 

Idag är det våran tur att blogga! Denna morgon åkte vi från campet klockan 06:00 på morgonen. Vi åkte i varsin bil och fick därför göra och se lite olika saker. 

I Tindras bil åkte de för att skjuta en impala (en sorts antilop) som senare skulle bli mat till gepardungar på 10 månader som mist sin mamma och inte kan jaga själva. Det var spännande att få se då många inte hade sett ett djur blivit skjutet tidigare. 

I den andra bilen som Sabine åkte så tog vi först och försökte leta upp gepardungarna, som bara det tog ca 1,5 h. Sedan när vi hittat geparderna så väntade vi på att Tindras bil skulle komma med maten. Så fort de lagt ut impalan kom geparderna fram och började smaska. Efter det åkte vi runt i reservatet och räknade noshörningar! Vi blev väldigt positivt överraskade när de berättade hur många noshörningar de har här. Kanske finns det faktiskt ett hopp om deras överlevnad👌 

Mvh 

 

Tindra och Sabine från Sydafrika

Framme i Hoedspruit

Hej!

Nu har vi kommit fram till hoedspruit, där vi hästelever håller till. Det är våran första hela dag här idag, men vi har redan sett mycket fina djur! Igår kväll var vi på game drive, när vi åker och kollar på djur. Och vi såg vildhundar som är väldigt ovanligt att se, plus att vi fick se dom jaga och döda en hare vilket va häftigt att se. Vi såg elefanter, zebror, imapla, sköldpaddor, Bush baby, massor av fåglar och andra små söta djur.

Det är ett otroligt fint hus, med fräscha sovrum, fint kök och pool! Poolen behövs defenetift då de är 40 grader här på dagarna. Vi har därför ridigt nu på morgonen kl 06.30. Vi va ute på en trail ride, vilket är som en uteritt, och då fick vi se massa andra djur. Och de häftiga är att man kommer så otroligt nära djuren när man sitter på hästryggen.

Hälsningar

hästeleverna från Uppsala

 

Johannesburg

Hej!

Vi är två elever som heter Fiddeli och Jennifer som kommer från Realgymnasiet i Uppsala. Vi läser vårt tredje år på naturbruksprogrammet med inrikting Djurvård. Under tre veckor ska vi ha praktik i Sydafrika på Welgevonden Game Reserve vilket ska bli väldigt spännande.

Igår anlände vi till Johannesburg där vi ska spendera 2 nätter innan vi tar oss vidare till själva APL-plasten. Väl på flygplatsen blev vi uppmötta av Danielle från Awesome Travels, vi fick ett otroligt bra välkomnande väl på plats vilket kändes bra efter att man varit väldigt nervös inför allt som rört resan. När vi kom fram till guesthouset blev vi tilldelade våra rum och fick sedan lite tid till att fixa i ordning på rummen och ställa ifrån oss våra saker. När vi hade kommit lite till rätta så fick vi äta middag som Danielle hade lagat åt oss. Middagen bestod av kycklinggryta med ris samt sallad vilket var otroligt gott. Det var gott med riktig hemlagad mat efter flygplansmaten, även om även den var rätt god. Efter middagen fick vi göra lite vi kände för då det var en lång resa hit och många var väldigt trötta.

26/11

Idag klev vi upp strax innan klockan nio vilket var skönt då man forfarande är väldigt trött efter resan. Vi gjorde oss i ordning så att vi var redo för dagens aktiviteter direkt efter frukosten. När vi hade ätit färdigt så gick vi till Rosebank shoppingcenter med Ruben från Awesome Travels där vi fick möjlighet att införskaffa oss saker som man missat att ta med sig hit såsom vattenflaskor, solkräm, keps etc. vilket var väldigt bra då många hade missat att ta med en hel del saker.

När vi kom tillbaka från shoppingcentrumet så fick vi en lite lättare lunch som bestod av en macka med valfria tillbehör. Ganska tätt inpå lunchen så åkte vi iväg till Johannesburgs förstad Soweto där vi fick en guidad tur runt om på lite olika platser. Vi fick besöka ”torn” där några modiga i vår grupp valde att åka upp för att se utsikten över staden. Vi fick även se Nelson Mandelas gamla hus och hans familjs restaurang ”Mandela’s family restaurant”. Det sista vi fick göra på guidningen var att besöka en liten marknad som hade souvernier, det fanns fler än en marknad men vi fick gå på en som var lite mer turist vänlig p.ga. det är rätt hög kriminalitet osv i Soweto/Johannesburg.

När vi åkte i bussen så hann vi se hur befolkningen bor i landet och man kunde se väldigt många olika levnadssätt vilket man blev väldigt tagen av då alla inte hade det lika bra ställt. Vi fick se ett område där husen var gjorda av lite vad som helst och där dom hade öppen elektricitet vilket verkligen kändes jobbig att se. Man tänker inte riktigt på att vi har det såpass bra i Sverige till skillnad från andra länder. Det kändes lärorikt att få se hur saker och ting ser ut i verkligheten och inte bara det man ser på nyheterna.

När vi åkte tillbaka till Johannesburg fick vi möjligheten att gå tillbaka till Rosebank shoppingcenter för att få shoppa lite mer fritt i ungefär en timme innan vi samlades i vår grupp och gick tillbaka till guesthouset där vi bor. Vi blev positivt överraskade av dagens middag som serverades när vi kom tillbaka, vi fick grillat kött med någon typ av böngryta och några andra tillbehör som man fick välja mellan.

Imorgon efter frukost runt 9:30 så far vi vidare till Welgevonden där vi kommer ha vår praktik under dessa veckor, det kommer bli intressant och förhoppningsvis väldigt lärorikt.

Vi ses i nästa inlägg!

//

Fiddeli och Jennifer