Tillbaka från Nord Irland

Hej nu har jag vart tillbaka från Nord Irland i några veckor och det har vart full fart med plugget så tyvärr har blogg inlägget glömts bort men skriver det nu.

Sista tiden i Irland flöt på bra och jag var så gott som själv ständig i mitt arbete jag skötte utfodring, mockning samt aktivering av hundar exempelvis så skar jag upp kött och vägde det åt hundarna, samt tog och släppte dom på ängen så dom fick springa jag var även ute och gick med hundarna på promenad.

Samt att vi även var iväg på Grey hound  kapplöpning en dag vilket var otroligt hur snabbt hundarna sprang varje lopp tog cirka 19 sekunder för hundarna.

Jag är så tacksam för att jag fick den här chansen att åka till Irland av Realgymnasiet och rekommenderar att man försöker få denna chans att åka iväg då det är väldigt lärorikt att se hur man gör i ett annat land än Sverige eftersom skötseln skiljer sig än del.

Träningsbana
Jag och en av hundarna (Grey hound)

Video på kapplöpningsbanan

lever vårt bästa liv nere i Afrika

Hejsan hoppas ni har de bra hemma i Sverige, vi har det iallafall toppen här i Sydafrika och får rida massor av fina hästar, se fina miljöer och fina djur. Vi börjar vid ca 6/7 på morgonen med att checka och fylla vatten till hästarna, vi har även 2 hagar var att mocka varje dag och det brukar vi göra tidigt på morgonen när det är svalt ute. Vi hjälper sedan till med att borsta och visitera hästar och vi hjälper också personalen med in och utsläpp. Under dagarna rider vi en lektion för Tracy och oftast en eller kanske fler “self rides” beroende på hur många hästar som ska ridas. Vi rider flat work (dressyr / markarbete), hoppning eller out rides och trails i bushen. När vi rider ut ser vi vilda djur som giraffer och zebror på väldigt nära håll vilket är så häftigt. Vi njuter av tiden vi får spendera här nere och längtar inte hem alls.  

 

// Elin, Nora & Ebba  

Sammanfattning av Afrika praktiken November 2018

4/11- 2018

Vi landade på johannesburgs flygplats efter två långa och uttröttande flyg, allt gick smidigt med byte av flyg och att hitta på flygplatserna. Vi har kommit fram till guesthouse, packat upp våra saker samt valt rumm och sängar. Jag tror att alla var väldigt trötta efter flygresan och stämningen var inte på topp mellan oss. Många var oroliga för hur de skulle gå dessa veckorna hemmifrån och längtade hem. Vi pratade inte dirket med de andra eleverna från de andra skolorna och höll oss för oss själva eftersom vi var väldigt trötta och kände oss en smula förvirrade. De känndes tryggare att vara med de från klassen då alla kände varandra och de fanns en tröst i att vi inte var helt ensamma.

 

5/11-2018

Vi spenderade vår första natt på guesthouse och det gick bra, jag tror alla var väldigt trötta och på lite dåligt hummör men även nervösa då frukosten var väldigt tyst och de va ingen som sa speciellt mycke. Vi skulle sen gå tilsammans till de stora shoppingcentret som Ann-louise hade pratat om under våra möten tidigare i höst, alla var väldigt spända på att se hur de såg ut och var som fanns att handla där. Det var en prommenad på ca 10-15min från guesthouset. När vi kom fram såg vi att shoppingcentret inte alls var så stort som hon hade påstått och där fanns inte jättemånga affärer. Han som jobbade på guesthouse förklarade hur vi skull ta ut pengar på bankomater och frågade om någon behövde köpa simkort till sina telefoner. Vi gick sedan upp en våning till där affärerna var. Vi stannade utanför en matbutik och han sa att vi hade ungefär en kvart på oss att köpa vad vi ville ha. Alla gick in och köpte godis, läsk, glass och andra gosaker som vi ville äta på guesthouse på kvällen.

Efter de femton minuterna så lämnade vi shoppingcentret och alla var väldigt förvirrade för de va ingen som riktigt fått med sig allt som de behövde för att klara av dessa 3v i afrika, alla trodde bara vi skulle gå in i mataffären för att köpa godis och mat som vi ville ha. De va ingen som sa att detta var den ända affären vi skulle gå in i och de va här man behövde köpa allt man ville ha. Ann-louise hade nämligen sagt att vi skulle få två timmar på oss att handla vad vi ville men istället fick vi bara femton minuter och sen gick vi tillbaka till guesthouse.

Vi blev sedan upphämtade av två minibussar för vi skulle åka runt och kolla på Johannesburg, vi åkte till Soweto och kollade på de gamla kärnkraftverken, vi åkte sedan vidare till Nelson Mandelas hus där det även fanns en liten marknad man kunde köpa suvenirer, sen åkte vi till en minnesplats för Hector Peterson och vårt sista stopp blev på ett stadium där det hade spelat fotboll.

När vi kom tillbaka till guesthouse frågade vi om vi kunde åka tillbaka till shoppingcentret eftersom att nästan ingen köpt allt de behövde men vi var tvugna att gå dit själva i regn och åska, vi var en blandad grupp från alla skolor som gick dit tillsammans och vi alla började prata om hur vi tyckte och tänkte kring praktiken vi skulle ha här.

 

6/11-2018

Idag skulle vi åka till praktiken, vi blev upphämtade av en minibuss kl 8 på morgonen och sen åkte vi. på vägen dit stannade vi på några bensinmackar där man fick köpa vad man ville att äta och dricka men på de flesta ställen fanns mest godis och inget matigt man kunde äta till lunch. Alla var väligt pigga och nyfikna på att komma fram och stämningen i bussen var väldigt bra, alla pratade med alla och delade tankar och förhoppningar.

När vi kom fram till praktiken blev vi direkt ombedda att välja ett tält och sätta in våra väskor, vi skulle sedan träffas i ett stort rum och gå igenom lite informaton. Jag och Emmy valde vårt tält och började packa upp lite saker innan vi alla gick till rummet. Vi satte oss ner på stolar och de som jobbade där berätta vad de hette och sen startade de en powerpoint, i poerpointen berättade dem hur stort reservatet var, hur många djur där fanns, vad det var fö växtligheter här fanns och även regler som gällde i safari bilarna. Sen berättade dem var toaletter, duschar och kök fanns.

Vi fick sen gå tillbaka till tälten och packa upp färdigt. På kvällen åt vi alla mat tilsammans som några av voluntärerna hade lagat och sedan gick vi några stycken från skolorna och spelade kort innan vi gick och la oss.

 

7/11-2018

Vi lämnade campen vid halv 8 för att åka ut i reservatet, vi såg zebror, vårtsvin, apor, gnueer, en struts, impalas, cudo, noshörningar, flodhästar, giraffer och elefanter. Alla var väldigt nörjad med dagen och exalterade över att ha fått se alla djuren, under kvällsmaten satt vi och pratade om djuren och vad för djur vi ville se innan vi åkte här ifrån.

 

9/11-2018

Det är den tredje dagen på praktiken och alla har de roligt, undertiden vi var ute och åkte såg vi gnueer, zebror, vi såg även elefant på väldigt nära håll. De kom en flock på 5 elefanter som kom nästan ända fram till bilen och alla fick jättefina bilder på dem.

När vi kom tillbaka till kampen la vi oss och solade, de var vädligt varmt men poolen  hade fortfarande inte blivit fylld med vatten än så vi fick nöja oss med att ta kalla duschar när det blev som varmast. Senare på eftermiddagen åkte vi ut igen för att se solnedgången ute på savannen, de var väldigt vacker och alla tog massa bilder. När vi sen kom tillbaka till campen åt vi kvällsamat och sen gick vi och la oss.

På kvällen ville man gärna kontakta sina föräldrar och vänner för att berätta hur vi hade det och va vi gjorde men de var väldigt svårt då internetet knappt fungerade och vi hade ingen teckning så vi kunde inte heller skicka sms eller ringa.

 

13/11-2018

Det var dax att mata geopardungarna som de hade i reservatet, de hade tre stycken ungar utan mamma som de matade en gång i veckan. En av ungarna hade ett halsband med en sändare på så att de gick att hitta, efter att vi kört runt och försökt hitta signalen från geoparderna i ca en timme så hittade vi dem, alla var jätteglada och spända över att få se geoparderna och alla tog massa bilder.

Geoparderna matades med en impala bock och vi satt i bilarna och tittade på undertiden dem åt.

Vi såg även många giraffer den dagen.

 

14/11-2018

Det har åskat väldigt mycket dessa dagarna och blixten har slått ner på flera ställen vilket troligen har orsakat strömavbrottet sen i onsdagskväll och massa bränder runt om i reservatet.

Jag och Emmy lagade kvällsmat tilsammans med två volentärer och plötsligt hör vi Hanna ropa på oss, hon kan inte hitta Karmen, Ashley eller Gregg, ingen av de som jobbar här är längre kvar på campen, några elever och voluntärer saknas samt en utav bilarna.

Omma har fått akut ont i magen och har jätteont och kan kanppt röra sig. Vi börjar få lite panik då vi inte vet vad vi ska göra. Vi är helt ensamma, de finns ingen ström, de finns ingen teckning, vi kan inte nummret till sos, vi har ingen aning vad vi ska göra. Vi lyckas få igång radion i den andra bilen och får kontakt med dem och ber dom komma tillbaka.

När de kommer tillbaka frågar de vad som hänt och ingen riktit säger något så jag ifrågasätter dem hur de kunde tycka de var en bra ide att lämna oss helt ensamma utan att säga ett ljud, jag förklarar vad som hänt med Omma och de går bort till hennes tält. Hon hade haft ont i magen en längre tid men fick extrema smärtor idag.

De finns ingen glutenmat till henne och de ända hon kan äta som finns på kampen är frukt och grönsaker, på något sätt har campen inte fått information om att hon är gluten och de kunde inte beställa specialkost till henne innan vi kom hit.

Vi får inte reda på när de bestället mat och kan inte önska saker som vi vill äta eller vad vi tycker om så som Ann-louise sa att vi kunde, många inklusive mig själv har inte med tillräckligt med saker som vi behöver eftersom att vi belv tillsagda att vi kunde beställa saker vi behövde och ville ha en gång i veckan men de stämmde inte.

 

 

17/11-2018

De har varit strömavbrott på campen sen i onsdags kväll tills nu så de flestas telefoner har varit döda, och ingen har kunnat kontakta sina föräldrar eller sina vänner de har även varit lite strul med att duscha och tvätta kläderna då vi måste spara på vattnet när det inte finns någon ström. Många föräldrar har vari oroliga och undrat vad som hänt.

Tididagre när vi var ute och åkte så såg vi lejon på väldigt nära håll, vi såg lejon en av de dagarna då det var strömmavbrott också men min telefon var död då så jag fick kunde inte ta några bilder. De är jättecoolt att få se lejon såhär nära och alla var väldigt glada över det.

Igår efter vi hade varit och matat en utav de vuxna geoparderna som de precis tagit in i reservatet så såg alla vi som går i Lund en leopard, vi satt i den bilen som körde längst bak och vi körde lite långsammare än den andra så vi såg leoparden innan den hann springa iväg. Alla vi som såg leoparden var jätteglada då det är extremt svårt att se leopard och Ashley som körde vår bil har varit guide i reservatet tre år har bara sett leopard två gåner innan så det var en jättefin upplevelse att ha sett leoparden efter att bara ha varit här i lite mer än en vecka.

 

 

19/11-2018

Idag var de dax att mata geopardungarna igen, vi delade upp oss i två bilar den ena bilen åkte kl 06.30 och den andra 07.00, kvällen innan hade några elever från den andra skolan berättat att vi skulle köra två olika bilar, och att vi skulle göra exakt samma saker bara det att den ena bilen körde tidigare för att hämta upp Gregg, alla elever från lund hamnade i den bilen som körde senare och det visade sig sen att alla andra ville åka i den tidiga bilen för de skulle stanna vid ett ställe man kunde handla på när de hämtade Gregg. Alla blev såklart lite sura över detta att den infromationen inte gavs till hela gruppen utan bara ett fåtal av oss.

Vi som åkte i den andra bilen hade i uppgift att hitta geopardungarna och den andra gruppen skulle skjuta en impala som de skulle bli matade med. Efter ca 20 minuter hade vi hittat geopaderna och sen var vi tvugna att sitta i bilen och titta på dem i 4,5h eftersom att den andra gruppen aldrig lyckades skjuta en impala. Efter att ha missat 9 gånger lyckades de äntligen skjuta en.

Vi som bara suttit och tittat på geoparderna hela dagen var rätt trötta, uttråkade men också småsura över att de andra hade hållt tyst om att de skulle iväg och handla. Men efter de kommit tillbaka med impalan visade det sig att de inte alls hade gått att handla.

 

21/11-2018

Vi åkte ut till ett ställe där det fanns gamla grottmålningar, vi parkarade bilarna och gick sedan bort till berget och klättrade upp för att se grottmålningarna. Det var väldigt coolt att få se så gamla grottsmålningar och utsikten från berget var väldigt fin. Vi tog massa bilder på målningarna, utsikten och varandra innan vi åkte vidare igen.

Vi hade några dagar tidigare letat efter en skadad noshörningshona som hade en liten unge men inte lyckats hitta henne men när vi var påväg tillbaka till campen hittade vi henne, hon hade ett sår på ena benet men det var inget allvarligt både hon och kalven såg ut att klara sig bra.

När vi kom tillbaka till campen började vi packa ihopa lite eftersom att vi skulle åka tillbaka till guesthouse dagen efter.

 

22/11-2018

Det var både skönt och tråkigt att åka från campen, efter så här lång tid längtade man hem till vardagen och sina familjer igen men de var även tråkigt efter alla fina upplevelser vi haft. Bussresan från campen till guesthouse gick väldigt snabbt och när vi kom fram var alla väldigt glada över att de som hade varit iväg på dreamhorse och reptil center, vi delade vår upplevelser ocg roliga historier och annat vi hade varit med om.

Påvägen till guesthouse hade vi stannat på ett ställe som sålde massa souvenirer och där hade alla handat massa saker både åt sig själv men även åt sin familj och vänner.

 

23/11-2018

Alla är supertaggade på att få komma hem men mindre exalterade över den långa flygresan och det kalla vädret hemma i sverige, båda flygresorna går bra och vi stöter inte på några större problem. Det var så skönt att komma till flygplatsen och kunna äta ordentlig mat igen, en hamburgare från burgerking var mycket efterlängtad då vi bara fick lagad mat till kvällsmat när vi var på campen. Annars fick vi nöja oss med mackor, de tog ett tag innan både vi och våra magar van oss vid denna nya ”diet” då vi hemma oftast äter vad vi vill när vi vill men det funkade inte så på campen då man var tvungen att noga hushålla med maten och inte slösa.

 

24/11- 2018

Vi har äntligen landat i danmark och man började känna sig rättså sliten och trött, hemlägtan är på topp just nu när allas familjer står o väntar inne på flygplatsen eller vid tågen, de var så skönt att äntligen få se sin familj igen och att få komma hem. Man har verkligen fått en annan uppskattning och en ny syn på livet här hemma i Sverige.

Att blicka tillbaka på sin upplevelse i Afrika är jag verkligen superglad att jag fick chansen att uppleva detta och är evigt tacksam för hur man kom närmare sina klasskamrater och träffade nya vänner, även om de kännes tufft och skit och att man längtade hem när man väl var där så var det en upplevelse som förändrade ens liv.

/ Emelie 

Åk om du kan

Tjenare bloggen, nu har det gått hela 18 dagar sedan vi kom hem från Sydafrika. Vi har hunnit landa på riktigt kan man väl säga nu men det tog ett tag, de första dagarna kändes det som att man bara hade drömt  allt. Med det kan vi ju säga att vi saknar precis allt lika mycket fortfarande, åka i safaribilen, kolla på djuren, se den fina miljön, hänga med kompisarna, lära sig nya saker, träffa trevligt folk, bo i tält, se solnedgången, vi saknar till och med Jens (ödlan som brukade hälsa på i tältet). Som alla andra säger så är allt värt det, ta chansen om du får den! En sån här chans får man faktiskt bara en gång i livet.

/Elsa och Alva Västerås, Djurvård

Living the african dream

Hej allihopa hemma i Sverige! Nu har vi varit här på African Dream Horse Safari i en och en halv vecka. Det vi har gjort den här veckan är att vi har hoppat för bästa Traci, haft dressyrlektioner ”flatwork” och ridit ut i bushen. Ridmässigt har vi redan lärt oss massor, bland annat hur viktigt de är att ha kul med hästen och att man ska ”pet the horse”! Det enda ”stallarbete” vi gör är att hjälpa till med ut och insläpp av hästarna, att borsta dem och visitera hästarna varje morgon och kväll samt att vi har ansvar över två paddockar var, som ska mockas varje dag. Vi har även tre ”work stations” där vi turas om att fylla vatten i alla hagar, mocka och städa vid spolspilta, sadelkammaren och ute i paddockarna där man gör i ordning hästarna innan och efter ridning. Det kanske låter som mycket arbete, men det är det verkligen inte! 😊 Dagarna börjar oftast runt 6–7 tiden med att man äter frukost, sen har vi samling vid svarta tavlan där vi går igenom dagen och vilka hästar vi ska rida, sen på förmiddagen har vi oftast lektion eller self ride, alltså att man rider själv i arenan eller ute i bushen. Vi brukar äta lunch vid 2, och sen hjälper vi till med hästarna. På kvällarna är man ledig och då brukar vi antingen chilla at the barn, alltså uppe i huset, eller gå in till stan.
Vi lever life här nere och ångrar inte en sekund att vi åkte, trots att man saknar alla där hemma!
/Frida & Beata

Back to school

Nu har det gått 2 veckor sedan vi kom hem från Sydafrika och det har både hunnit vara påsklov och en vecka med skola. Det var blandade känslor att åka därifrån, väldigt skönt att få komma hem till nära och kära igen men samtidigt tråkigt att behöva skiljas från alla härliga människor som man träffade och lärde känna. Det går inte att beskriva hur mäktigt det har varit att få uppleva denna resa och speciellt få se alla djuren. Jag blev lite extra kär när vi såg elefanterna.

Jag är väldigt tacksam över att jag fick den här möjligheten att åka ner dit och få nya erfarenheter om djur och även att kunna växa som person. Kom även väldigt bra överens med några tjejer från de andra realskolorna och vi pratar fortfarande med varandra. Så det är inte bara upplevelser man får av att vara där nere, man kan även få nya vänner för livet.

Skulle någon fråga mig om jag ville åka ner dit igen så skulle jag inte tveka en sekund.

Det bästa med hela resan tycker jag var att speciellt få se så många fina elefanter på väldigt nära håll, som sagt så blev jag lite extra kär i dem.

Det lite mindre roliga med resan var nog flyget dit och hem, både på grund av att jag är flygrädd men även för att det tog ett tag att åka.
Men trots det så var det verkligen värt det. Det här har varit en resa för livet som jag sent kommer att glömma. Jag rekommenderar att om ni får möjligheten att åka på utlandspraktik till Sydafrika, TA DEN!
Ni kommer inte ångra er.

// Sabina, NB16 djurvård Västerås

Från Nederländerna

Hej hej allihopa!
Jag heter Isabelle Andersson och går lärling Häst på Realgymnasiet i Linköping. Jag har var på utlandspraktik de tre veckorna innan påsk, vilket var super skoj att jag fick möjligheten att få göra!
Nu undrar ni säkert hur det var , jag tyckte det var lärorikt både kunskapsmässigt men också för att få kontakter och mer kött på benen. Jag åkte själv vilket jag starkt rekommenderar att göra för att man växer så mycket som person så man anar inte.
Stället jag hade praktiken på var Stall Von Asten & Nyberg i Holland ( 30 minuter från flygplatsen som ligger i Tyskland ). Jag levde i huset med de två hästskötartjejerna som var väldigt snälla , vi hade egna sovrum men delade på toa,dusch och kök. Mataffären låg inte alls långt bort bara fem minuters resa med bil eller cirka en kvart med cykeln.
Min dag började klockan halv åtta och sluta ungefär fem ( annars sluta man när man var klar) , sedan gick jag in och duscha och laga mat för att sedan gå ut och fodra grovfoder en sista gång klockan 20.00. Tiderna tycker jag var väldigt bra och det blev lagom långa dagar. Om vi ska prata om hur anläggningsskicket var så var det föredömligt då det var väldigt snyggt och prydligt i varenda liten vrå.
Det jag gjorde under min tid var att grooma hästar, mocka,plocka grejer/ hålla ordning, fodra, beta med hästar, in och ut från skritten och så vidare.

Resan var superbra även om jag hade hemlängtan ibland och min engelska inte är den bästa ( önska att jag kunde säga att den blev mycket bättre men jag är ett hopplöst fall när det gäller språket engelska *hehe*) .

Här var lite hur min resa till Holland , Ysselsteyn hos Stall Von Asten&Nyberg var! Jag vill tacka alla i teamet i Holland för all kunskap jag fick med mig under de tre veckorna men också Realgymnasiet som gör det möjligt att åka utanför Sverige och se sig omkring och bredda sina vyer!

Isabelle Andersson, NB16, Real Linköping

Hemma igen!

Nu är vi hemma efter tre fantastiska veckor och det känns både tråkigt och skönt, tråkigt för att vi har lämnat alla underbara hästar och människor på African Dream, men skönt att vara hemma hos våra nära och kära igen. Från Afrika har vi med oss så mycket minnen och nya erfarenheter, vi är så otroligt tacksamma för att vi fick chansen att åka och hur väl vi blev omhändertagna på African Dream. Om du har möjligheten att åka, GÖR DET! Du kommer inte ångra dig, det viktigaste är att du har ett öppet sinne och att engagerar dig varje minut du är där, veckorna går så fort! Kom ihåg att ”pet the horse”, alltså klappa hästen ofta när du rider och ha kul! Det blir så mycket roligare då. Andra saker vi kan tipsa om att ta med dig är vattenflaska, solkräm (glöm inte att smörja in dig även fast det är molnigt! Man tror inte på att det tar även fast det är grått och 15 grader ute, men det fick vi ångra…), pengar till godis och ett skohorn!
Denna resa var ett minne för livet, vi har haft the time of our lives!
Tack för oss!
/Frida & Beata

 

back to reality

Nu är jag hemma igen efter en oförglömlig resa till Sydafrika. Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om och så mycket jag vill berätta men om vi ska ta den kortare versionen kan jag säga att jag haft ”the time of my life”.

Inte nog med att jag lärt mig så mycket på så kort tid, jag har fått nya vänner och gjort saker jag inte ens trodde var möjligt.

Det är en ganska stor skillnad på hur allt görs där nere, jämfört med här hemma och det har varit så lärorikt att se. Att få rida fantastiska hästar, se vilda djur och dess vackra natur, åka i safarijeep, haft myskvällar tillsammans och umgås med alla fantastiska människor som driver African dream.

Jag kommer sakna allt med Afrika och skulle inte tveka om jag fick chansen att åka tillbaka. Flygresan var det jobbigaste med hela resan men att resa i 24 timmar för att få vara med om detta äventyr gjorde inget.

Tack för att ni följt mig och min resa på African Dream.

// Hanna (Västerås, Häst)

Hemma igen… 13/4-19

Nu är vi hemma igen från tre underbara och lärorika veckor i Sydafrika. Man har lärt sig så mycket under denna korta tid även när vi guidade ute i bushen sista dagen var Shannon imponerad över vår kunskap, men vi är inte direkt förvånade på grund av att vi hade den bästa guiden som finns i hela världen. Ryan lärde oss extremt mycket man önskar att man kunde vara Ryan fast i svensk miljö för han kunde för tusan allt! Han kunde se hur ett vist djur betedde sig för att sedan veta om t.ex. en leopard var i närheten eller inte. Ibland gick han även ut ur bilen bara för att se fotspåret närmare och avgöra vart djuret hade gått någonstans och hur färskt spåret var. Självklart lärde han oss detta, vi kan nu läsa av djurens spår i Sydafrika mer än i Sverige! Ryan är en riktigt envis guide för när vi ville se lejon körde han tills vi hittade dem.  Detta är verkligen inget vi kommer glömma och vill gärna komma tillbaka någon gång i framtiden.

// Maria & Caroline äventyr Västerås.