Ett sista inlägg

Nu stänger vi igen dörren till Rumänien 2016.

Om några veckor tar vi studenten och därmed avslutar vi allt som har med skolan att göra. Därför avslutar vi även allt arbete med Rumänienresan också.

I förrgår gjorde vi den avslutande kulturdagen där vi bjöd in resten av skolan, föräldrar och niondeklassare till en liten presentation av vår resa. Tyvärr kunde inga nior komma till oss så vi gick till dom helt enkelt, men det fungerade utmärkt!

I presentationen pratade vi om vår praktik, Erasmus och fördelarna med en utlandspraktik.

Med detta hoppas vi att några andra blev inspirerade av vår resa samt att de kanske t.o.m blev sugna på en egen resa..

//MY

Hemma, 2016-03-13

Hejsan!

Nu är det dags för mitt sista inlägg, de sista dagarna har inte uppdaterats så flitigt. Jag skyller på opålitligt wifi och att vi försökte utnyttja varenda vaken minut vi hade kvar i Rumänien.

Nu sitter jag i mitt rum i Norrköping, skönt! Vår resa började klockan 03:30 i Brasov, varken jag eller Eric såg någon idé i att gå och lägga oss så vi stannade uppe fram tills avresan och sa hej då till de andra volontärerna som vi har lärt känna.

Resan har i stort sett varit seg, små korta sovstunder på de olika transportmedlen plus långa väntetider resulterar i en ganska så trött och matt My.

Men hur skulle jag summera min resa?

Jag börjar med själva anledningen till att vi åkte, hundcentret. Jag kan bara beskriva det som annorlunda. Vi är vana med att kunna kommunicera med våra medarbetare och kunna fråga saker. Här var det i stort sätt omöjligt. Det var först de sista dagarna som de som arbetade där började försöka samtala (gestikulerade) med oss. Jag klandrar verkligen inte personalen, att begära att alla i hela världen ska kunna behärska det engelska språket är för mycket begärt. Men jag tror att vi hade kunnat ut få mer utav vår praktik om vi faktiskt hade kunnat ställa de tusen frågor som kommer upp i huvudet när man möter nya intryck.

Som ni kanske har läst så har vi skrivit att vi har skurit mycket kött dessa dagar. Och det är ingen överdrift från vår sida. Varje dag i ungefär 9 dagar har vi spenderat minst 4 timmar med att sitta vid et litet bord och skurit i allt från hela kaniner till kilovis av salami. Ännu en gång så ska man inte klaga, anläggningen hade 600 hundar och det förstår vi med att alla dess aska ha mat. Men en kan ha önskat att vi fick testat på lite andra rutiner. Vissa stunder där när man var täckt av illaluktande inälvor och salamifett så hade man nog gjort allt för att få testa på annat, t.o.m plocka hundbajs från alla 600 hundar.

Praktiken hade ju även sina fruktansvärt underbara stunder, såsom att varje morgon få hela famnen lastad med valar som du sedan får spendera någon timme med att aktivera. Jag kan ju lugnt säga att jag långsamt hade börjat fantisera ihop in framtid med ungefär 7 stycken valpar hemma i Sverige. Att jag sista dagen fick en liten klump i halsen för att jag vara tvungen att säga hej då till alla små underbara djur är inget jag kan förneka.

Vad har jag mer upplevt?

Rumänien är verkligen annorlunda från Sverige, och ibland ville jag bara slita mitt hår av frustration över samhällets uppbyggnad. Allt mellan stora saker som uppdelning av folk, överdriven religion och den allmänna nonchalansen av att det springer herrelösa hundar runt folks ben. Sen så finns det såklart de smindre sakerna som kanske inte behöver starta debatt för att man tar upp dom, såsom den oändliga användningen användningen av kontanter, jag saknaden att använda mitt kort. Eller att det bestämt varje morgon skulle stå en polis vid varje rödljus och vinka fram bilar och gångtrafikanter, att det precis ovanför hen fanns ett rödljus som gjorde hens jobb perfekt var inget som hen brydde sig om. Och det största minuset, doften utav rök. Överallt är det tillåtet att tända sig en cigg, veterinärklinik eller restauranger spelar ingen roll. Att röka verkar vara en mänsklig rätt i Rumänien. För oss stackare som faktiskt inte vill utsätta oss för de risker som cigaretter faktiskt medföljer fick helt enkelt bita ihop. Att jag nu måste slänga allt i min resväska direkt i tvätten och göra en grundtvätt av mitt hår för att bli av med lukten är väl ett pris man får betala.

Annars så har vi även träffat helt fantastiska människor där borta. Laerke och Taren som vi hade den stora äran att dela rum med. John och Mike (de mest amerikanska namnen ever) plus lite rumänska människor som alla har varit så gästvänliga. Att träffa människor från alla världens hörn kommer för alltid vara ascoolt. Att sitta och jämföra de olika samhällenas uppbyggnad (som Sverige förövrigt alltid vinner) är så intressant.

Min resa till Rumänien har alltså bjudit på både för-och nackdelar. Att få spendera sina arbetsdagar på en plats där personalen brinner för det dom gör och att man känner verkligen att man gör en skillnad (även fast det är att monotont skära skära kött hela dagen). Att resa och se en helt annorlunda del utav Europa, ett Europa som vi kanske inte alltid tänker på. Och sist men inte minst att få träffa nya vänner.

Här kommer den bildigaste av bildbomber, alla bilder hamnade utan inbördes ordning. Jag är trött ok?

5 24 DSC_0223 DSC_0243 DSC_0244 Screenshot_2016-03-11-22-36-24 Screenshot_2016-03-12-08-30-59 Snapchat-4697444048241534813 Snapchat-1806093652377280818 Snapchat-7236421977692912395 DSC_0197 DSC_0220 27 DSC_0195 DSC_0209 14 12 3 DSC_0227 DSC_0236 DSC_0232 DSC_0194 DSC_0265 Snapchat-7741434481562902862

 

Jag vill passa på att tacka vår skola för att vi fick denna fantastiska chans, och till alla er där ute som funderar på att söka utlandspraktik? GÖR DET! Ni kommer ha minnen för livet!

//MY

Brasov 2016-03-10

Hej allesammans!

Dagarna bara susar förbi och det känns konstigt sista praktikdagen redan är kommen! Varken jag eller My har kunnat blogga då internet strulat hos vår värdfamilj, men nu så är det äntligen fixat!

Under de senaste dagarna har vi fått utföra snarlika rutiner som vi redan gjort tidigare. Stor vikt av vårt arbete har inneburit att ta hand om och rasta valparna. När de här rutinerna väl är utförda sätter de anställda oss på annat arbete, som främst består av att förbereda maten till alla 600 individer som befinner sig på härberget.

Vi har i alla fall haft variation på vad det är för något som ska förberedas då vi fått skära allt från fårmage, hjärta och kanin. ibland har vi också fått paketera upp olika mejeriprodukter då det också används som foder till hundarna. Utifrån vad vi har sett och kunnat förstå av vad de anställda sagt så blandas alla de här produkterna som sedan portioneras ut till hundarna. Idag var faktiskt enda dagen där vi inte skurit kött överhuvudtaget däremot spenderade vi mycket tid till att bryta vitamin tabletter, och helt ärligt så vet jag inte vilket som jag föredrar!

IMG_5092 IMG_5093 IMG_5094 IMG_5095 IMG_5096

Annat än kött, 2016-03-07

Hejsan!

Idag var det dags för praktik igen. Vi började dagen som vanligt med valpgos och lek. Jag och Eric får mer och mer ansvar för valparna då de bara lämnar oss själva med dom. Är det något som uppskattas på praktiken är det att få spendera tid med de små valparna, vissa av dom kan inte vara mer än några veckor gamla.

Men arbetet består utav mer än att gosa. Jag och Eric har kanske sagt att vi skär mycket kött. Och jag kan lova att vi inte överdriver. Valpgos och hundrastning pågår mellan 9:00-10:30 kanske, och resterande av dagen går till att antingen skära kött eller som idag att flytta mejeriprodukter från förpackningen till en tunna. Så jag och Eric förbereder foder helt enkelt, och det krävs mycket mat till 600 hundra hundar. Ska jag vara helt ärlig så kanske detta inte är det roligaste vi har gjort i våra liv. Arbetet är väldigt monotont och vi hade kanske gärna gjort lite annorlunda arbetsuppgifter varje dag, men en ska inte klaga har jag hört.

Jag kommer verkligen sakna alla underbara valpar, var tvungen att gosa lite extra idag för man vet ju aldrig. Och jag ska försöka att inte smuggla med mig några hem…..

Såhär kan våra mornar starta, rätt jobbigt ändå. Kan ni bara tänka er, omringas utav massa valpar som du måste gosa och busa med? *suck* det är ett jobb, och någon måste helt enkelt göra det 😉 (P.S vi har pratat ihop oss och nästan kommit överens om att det är är värt att sitta och skära kött i fem timmar så länge vi har detta..

Idag kom även en ny rumskamrat hit, hon kommer från Kanada. Så ikväll tänkte vi ”vana” Brasovbor visa henne runt 😉

//MY

LiBEARty, bear-sanctuary 2016-03-05

Hej!

Lördag vilket betyder ingen praktik idag. Men som tvättäkta djurnördar så var vi självklart tvungna att se lite djur idag också. Vi bestämde oss nämligen för att åka till ett ”bear sanctuary” (vet inte det svenska ordet för det). Vi hade planerat detta sen vi var i Sverige men väl här i Brasov fick vi redan på att det skulle vara väldigt svårt att ta sig dit. Men som tur är så är personalen på Projects Abroad väldigt duktiga på sitt jobb, så de fixade en skjuts till oss.

Mannen som körde oss, med ett namn jag inte kommer ihåg hämtade oss vid busshållplatsen. Resan till björnparken tog ungefär en timme, och precis som med alla andra rumäner jag åkt med så gäller det andra trafikregler här. Kör snabbt och se sen om du överlever. Och vi överlevde! Den sista biten uppför berget var lite ”risky” så att säga. En lerig väg, branta backar, snäva kurvor och en bil som kanske inte var anpassad för just den terrängen var kanske inte den bästa kombinationen.

Väl framme vid björnparken så fick vi en guide som ledde oss först till en liten stuga där vi fick börja turen med att titta på en film om bakgrunden till att de startade parken. Filmen handlade om några av de individer som nu bor i parken, och hur deras liv var innan. Alla björnar i parken är räddade från ett hemskt öde. Innan de nya lagarna i Rumänien trädde i kraft var det vanligt att man hade björnar i små burar utanför restauranger och andra offentliga ställen. Här tvingades de uppträda för turister samt leva ett hemskt liv i de minsta burarna ni kan tänka er. Vissa av björnarna kommer även från olika cirkusar. Mina fördomar om Rumänien blev helt och hållet borttagna när jag såg alla inhägnader för björnarna. Området var på 70 hektar och alla inhägnader var så stora att du inte ens kunde se slutet på dem. Några av björnarna hade dock stereotypier, vilket är förståeligt när man spenderat största delen av sitt liv i en liten bur. (Du vet att du är en djurnörd när du går på djurparker och det första du kollar på är inhägnaderna och hur djuren beter sig.)

Både jag och Eric var glatt överraskade över hur fantastisk denna park var, det värmde våra hjärtan. Jag tror även att vår danska rumskamrat uppskattade det! 😉

Det är så skönt att se att det finns ljus i denna mörka värld, att det finns platser som hund härbärget eller björnparken som viger sina liv till att försöka rädda djur från oss hemska människor. Det är verkligen inspirerande!

På väg till parken, återigen i en skåpbil med en random man.. Suck.. ;)
På väg till parken, återigen i en skåpbil med en random man.. Suck.. 😉
Några av björnarna.
Några av björnarna.

DSC_0158

Exempel på bur som björnarna brukade leva i.
Exempel på bur som björnarna brukade leva i.
Kolla området, så stort och fint!
Kolla området, så stort och fint!
Uppe på berget, omgivningen var perfekt!
Uppe på berget, omgivningen var perfekt!

//MY

 

Människans bästa vän. 2016-03-04

Hejsan!

Eftersom att det inte sker så mycket förändring med vad vi får göra på vår praktik tänkte jag istället idag skriva av mig lite om våra tankar kring ”stray dogs”.

Innan vi åkte ner till Rumänien tror jag varken jag eller Eric hade några uppfattningar om hur stort problemet var. Vi är bortskämda svenskar som kan ibland se misskötta djur men kan då på något sätt luta oss tillbaka och veta att det djuret kommer omhändertas. Att se en hund springa förbi på gatan i Sverige får en att höja på ögonbrynen och leta efter ägaren.

På härbärget där vi jobbar finns det nu ungefär 600 hundar, det är väldigt mycket! Första dagen vi var där kom det minst fem bilar med nya hundar. I varje ”bur” sitter det minst 4 hundar och ytan räcker nog helt ärligt inte till. Vid första anblicken skulle nog många reagera så som vi gjorde. Burarna ser nedgångna ut och hur de får plats med alla hundar är för mig fortfarande ett mysterium.

Vad är då bakgrunden till att just Rumänien har så många herrelösa hundar? Det som de flesta berättar för oss handlar om kommunisttiden och hur hus med bakgårdar revs för att göra plats åt stora gråa betongklumpar som man kallar lägenheter. Detta resulterade i att människor som hade haft sina hundar i stora hus nu var tvungna att göra sig av med dom.  Och är det något som vi människor är bra på så är det att föra in för mycket känslor i allt. Så istället för att avliva hundarna eller hitta nya hem åt dem så var det för många ett mer ”humant” sätt att släppa ut sina hundar på gatan.

Hundarna på ”Millions of friends” (härbärget) mår bra. Majoriteten ser friska ut. Att ett litet antal personal ska kunna ta hand om 600 hundar varje dag och se till att alla individer varje dag får egentid är för mycket begärt. Personalen är dock väldigt involverade i hundarnas välmående, varje hund blir på något sätt sedd, visserligen inte på det sätt som du och jag kanske gör med våra egna hundar, men ändå de gör sitt bästa. Det märks även att de människor som arbetar där bryr sig, vilket känns skönt.

Det första vi såg när vi lämnade flygplatsen i Bucharest var en mamma med sina valpar sittandes under en bro, på vägen till Brasov sprang det ett 30-tal på den stora vägen och bara några meter utanför portarna till härbärget springer det en hund med ett stort sår på ryggen. Problemet är stort och jag kan inte undgå att lova mig själv att så fort jag har hus och ekonomi så kommer jag återvända till Rumänien och ta med mig minst tre hundar tillbaka till Sverige.

Världen är hemsk och så har det nog alltid varit, men att verkligen se vad vi människor kan göra mot djur gör mig både arg och ledsen. Speciellt ett djur som så ofta kallas för människans bästa vän då det är så hängivet till oss.

Jag tror att det jag vill säga med detta röriga inlägg är att man ska överväga att adoptera en hund, de behöver det!

Den här hunden satt inne på veterinärkliniken. Detta är också mest extrema fall jag har sett här.  Vid första anblicken skulle man kunna tro att denna hund aldrig skulle närma sig mig, varför skulle den? Människor har nog orsakat honom mer smärta än vad vi någonsin kan förstå. Men så fort jag fick kopplet i min hand och sträckte fram handen så tittade han på mig med sina igen-geggade ögon och lär mig klappa honom. Han ville inte gå så långt utan istället satt jag mig bredvid honom och bara klappade honom. Om detta inte är bevis på att hundar är och troligtvis kommer förbli människans bästa vän vet jag inte vad. Denna hund, förlät mig och alla de andra personalen för vad vi människor har orsakat honom.
Den här hunden satt inne på veterinärkliniken. Detta är också mest extrema fall jag har sett här.
Vid första anblicken skulle man kunna tro att denna hund aldrig skulle närma sig mig, varför skulle den? Människor har nog orsakat honom mer smärta än vad vi någonsin kan förstå. Men så fort jag fick kopplet i min hand och sträckte fram handen så tittade han på mig med sina igen-geggade ögon och lät mig klappa honom. Han ville inte gå så långt utan istället satt jag mig bredvid honom och bara klappade honom. Om detta inte är bevis på att hundar är och troligtvis kommer förbli människans bästa vän vet jag inte vad. Denna hund förlät mig och alla de andra personalen för vad vi människor har orsakat honom. Och är det någonting jag hoppas på så är det att just denna hund kommer komma till det varmaste hemmet där han får ligga nerbäddad i sängen. För det förtjänar alla hundar!

https://www.facebook.com/asociatia.milioanedeprieteni Den här länken tar er till Millions of friends Facebook sida. Här kan ni läsa om bakgrunden till vissa hundar och vad dom har gått igenom, ni kan även läsa om de individer som lyckligtvis fått ett nytt hem.

//MY

 

Brasov 2016-03-03

Tjabba!

Ännu en dag på vår praktikplats har kommit till ända! Idag var första dagen vi fick resa till praktiken själva men efter att Razvan kört ut oss två gånger redan så var det inte särskit svårt att hitta!

Enligt Razvan tar det endast 10 minuter att gå från busstationen men vi kan intyga att det tar mycket längre tid än så…  Men om vi ska se från den ljusa sidan så fick vi i alla fall avnjuta en rask promenad under morgonkvisten.

Den här dagen ser sig likadan ut som de andra då vi började med att rasta en del av hundarna i rastgården som ligger precis intill veterinärkliniken. Det är roligt att se de som arbetar där ändå försöker leka och stimulera hundarna under dagen men det är alldeles för många hundar  fördelade på på de anställda. Jag och My fick idag ta ”lite” mer ansvar då vi lämnades ensamma för att rasta och leka med de hundvalpar som befinner sig på härbärget, inte tackar man nej till att få umgås med små gosiga hundvalpar!

Efter vi rastat hundarna gick vi åter tillbaka till att skära en massa kött som idag bestod mestadels av salami! Vi kan med andra ord säga att vi förlorat vår förkärlek till salami då vi tillbringade 4 timmar till monotont skära en massa salami. Vårt arbete försvåras enormt eftersom vi inte förstår rumänska men det är bra att göra det bästa av situationen! Idag slutade vi lite tidigare för att ha möjlighet att närvara vid ett möte på kontoret där vi fick träffa de andra volontärerna!

Alexandra som arbetar för Project Abroad tog emot våra synpunkter angående om att vi största delen av dagen sitter vid samma plats och skär en massa kött. Både vi och hon tycker att det inte står riktigt rätt till och vi vet inte om det beror på språkbarriären då det är sällan någon närvarande som behärskar det engelska språket! Vi ska under morgondagen försöka ta kontakt med veterinären för att kunna arbeta och se hans perspektiv på de problem som förekommer i Rumänien angående herrlösa hundar!

 

IMG_4938
Utsikten från vår raska promenad!
IMG_4920
Alla dessa hundvalpar är för härliga!
IMG_4935
Lite gos!
IMG_4906
När vi sitter och skär en massa salami!

Vi hörs! // Eric

Framsteg, 2016-03-02

Hallo!

Idag började dagen lite tidigare än gårdagen. Dock hade vi turen att få skjuts utav Razvan även idag, förutom att resan gick till Millions of friends huvudkontor där vi fick skriva på lite kontrakt.

Efter det for vi till vår praktikplats, om vi var lite ”besvikna” igår så fick vi en mycket bättre start idag. Istället för att sitta i 5 timmar och skära kött fick vi börja dagen med att rasta hundar. Hundarna var i alla storlekar, allt från de minsta valparna till stora luffsar. Jag kan bara säga att jag är aldrig så lycklig som när man får två valpar i sin famn och sedan har 5 stycken springandes runt ens fötter. Då kan man sitta och skära kött i 12 timmar om man bara får några minuter med dom där..

Iallafall så kom vi inte så lätt undan, så fort hundarna var färdigrastade så fick vi även idag sätta oss och skära sega köttstycken med knivar som på ett pessimistiskt sätt skulle kunna beskrivas som smörknivar.. Men om man ska se det positiva i de hela så var det inte så mycket inälvor idag, utan mest grisfötter och genom-frusna köttbitar 😉

Efter att vi hade suttit och skurit salami i ett bra tag så kom veterinären på platsen och avbröt oss plötsligt. Han erbjöd oss skjuts till busshållplatsen, så vi släppte alla korvar och hoppade in i hans bil. Skönt!

Vad som händer imorgon vet man aldrig, vi kanske får turen att skära i hjärnor, det har vi faktiskt inte gjort än! 😀

Att försöka ta bilder på busiga valpar är omöjligt. Detta lilla busfrö hette Max, eller det är iallafall vad jag tror. Det är svårt att veta när man inte kan fråga. (ingen pratar engelska). Dock blev denna lille kille hämtad idag av ett äldre par. Det känns bra att det faktiskt försvinner hundar till hem och att det inte bara tillkommer till hundcentret. En ljusglimt i mörkret så att säga.
Att försöka ta bilder på busiga valpar är omöjligt. Detta lilla busfrö hette Max, eller det är iallafall vad jag tror. Det är svårt att veta när man inte kan fråga. (ingen pratar engelska). Dock blev denna lille kille hämtad idag av ett äldre par. Det känns bra att det faktiskt försvinner hundar härifrån (förutsatt att de hamnar i ett bra hem) och att det inte bara tillkommer till hundcentret. En ljusglimt i mörkret. På centret finns det nu ungefär 600 hundar, igår kom det minst 5 till.
Arbetsplatsen där jag och Eric spenderar mest tid.
Arbetsplatsen där jag och Eric spenderar mest tid.
Jag har inte mördat någon, jag upprepar. INGET MORD, än så länge.....
Jag har inte mördat någon, jag upprepar. INGET MORD, än så länge…..
Dagens skörd, så att säga
Dagens skörd, så att säga
Mamma har lärt mig att aldrig hoppa in i bakluckan av en skåpbil tillsammans med tre okända män i ett land långt hemifrån, men gratis skjuts är ju alltid gratis skjuts...
Mamma har lärt mig att aldrig hoppa in i bakluckan av en skåpbil tillsammans med tre okända män i ett land långt hemifrån, men gratis skjuts är ju alltid gratis skjuts…

//MY

Million of friends

Hej allesammans!

Vi har idag äntligen fått besöka vår praktikplats Million Of Friends som är ett stort hund center för herrlösa hundar! Vi var båda väldigt spända men nyfikna till att möta de personer som kommer att hjälpa oss framåt i arbetet på hundcentret!

Vi började dagen med att göra oss klara en timma för tidigt då jag och My inte kunde komma överens om vilken tid de sagt att vi skulle vara klara, för att sedan bege oss mot praktiken! Det visade sig i slutändan att jag hade rätt, tur det annars vet man ju inte vad som hade kunnat hända!

Razvan som arbetar på kontoret hos Project Abroad erbjöd sig att skjutsa oss och ett sådant erbjudande tackar man inte nej till! Ett trevligt samtal följde då Rasvan var väldigt intresserad av vårt hemland Sverige. Väl framme på praktiken tackade vi för skjutsen och fick nu följa med en kvinna in på hundcentret som kommunicerade med oss på knackig engelska! Våra blickar fästes snabbt på det vi som vi antog var dagens leverans av olika varor som hade förbrukat sitt bäst före datum, det bestod allt från korv, njure, hjärta, kanin, bröd och olika mejeriprodukter.

De anställda visade oss snabbt vad som skulle göras genom olika gester och sedan var det bara att hugga in i arbetet! Dagen har mest handlat om att skära, hacka samt förbereda maten till hundarna som mest består av inälvsmat! Under dagen såg vi inte något hundfoder som vi är vana vid överhuvudtaget, vilket var ganska oväntat för oss!

12790191_10208087773247682_768376069_o
Första anblicken över området vi spenderade mestadels av dagen på! 
12789878_10208087774847722_1569252690_o
Precis till höger ligger ett stort förråd! Det vita huset till vänster är en realtivt nybyggd veterinärklinik!
12789718_10208087774767720_1775670491_o (1)
Vi blev ganska förvånade att de höll så många hundar i samma bur!
12787366_10208087773967700_187091233_o
My gjorde en liknelse mellan hunden och en isbjörn!
12809949_10208087773447687_1876531653_o
En del av burarna ser inte alls så fräscha ut! de nybyggda burarna ser betydligt bättre ut!
12773450_10208087775167730_446059178_o
Första lasset med inälvor som skulle skäras och förberedas till hundarna!

Det ska bli spännande att se vad morgondagen har att erbjuda. Under tiden så får ni ha det så bra i Sverige så hörs vi snart igen!

Introduktion av staden, 2016-02-29

Halllo!

Glad skottdag eller hur man säger.

Idag var vi på rundvandring runt om i Brasov. Guiden blev Alex, ni vet killen som körde oss hit? Brasov är verkligen en mysig stad, tänk er Visby x 50. I staden är det fullt med små krokiga gator. Husen är små och gamla, vissa ser förfallna ut och vissa ser lite fräschare ut. På promenaden genom staden fick vi lära oss vart vi skulle kliva på bussen till vår praktikplats samt var kontoret för Projects abroad ligger. Här satt Alexandra ock Razvan, dom är ansvariga och vi fick en snabb genomgång utav vad som händer där samt att vi fick skriva på lite kontrakt, OBS! de var på rumänska så vi kan lika gärna ha sålt vår själ när vi skrev på 😉

Efter besöket på kontoret tog Alex oss till en traditionell restaurang. Här åt jag och Eric den traditionella rätten Sarmale (typ kåldolmar). Helt OK gott, smakade surkål, men when in Romania så får man väl äta rumänsk mat.

Rundturen fortsatte och jag fick även den stora äran att köpa ett rumänskt SIM-kort till min mobil. Så nu har jag ett rumänskt nummer, för tillfället. Detta var vi tvungna att skaffa så att vi kunde kommunicera med personalen på kontoret och även de andra volontärerna. Det kanske vi har glömt att berätta? Det är mer volontärer här  i Brasov. I vårt hus bor det en till tjej som kommer från Danmark. Lite lagom awkward när vi i början försökte kommunicera med våra modersmål, men som Johan Glans sa ”In english please!” HAHA, rumänskan kanske är OK att vi inte förstår men danska? Jag skyller på att jag är lat och föredrar engelska. Tack och lov är det även två amerikanska killar här också, så där blir det engelska iallafall.

Det Stora torget
Det Stora torget

DSC_0083

På promenaden tror vi att vi hittade gatan som kan titulera sig "världens smalaste gata" googla i'ts a thing! Eric var iallafall lång nog förr att göra dessa akrobatiska konster.
På promenaden tror vi att vi hittade gatan som kan titulera sig ”världens smalaste gata” googla i’ts a thing! Eric var iallafall lång nog förr att göra dessa akrobatiska konster.
Jag och Eric gjorde även en egen utflykt uppför en lång trappa, och där uppe fanns en fantastisk utsikt.
Jag och Eric gjorde även en egen utflykt uppför en lång trappa, och där uppe fanns en fantastisk utsikt.
Titta fröken, du behöver inte vara orolig. Det fattas bara lite trappsteg här och var...
Titta fröken, du behöver inte vara orolig. Det fattas bara lite trappsteg här och var…

Tjarrå! // MY